En ungersk kvinna som bott i Sverige framträdde nyligen i den ungerska statsteven och berättade att hon tvingats lämna landet, som blivit för osäkert med alla invandrare. Hon sa att kvinnor inte längre vågar åka tunnelbana dagtid i Stockholm, och att nästan alla jobb numera går till muslimer. Hennes Sverigebild passade perfekt in i den ungerska valrörelsen som går ut på att den sittande regeringen är den enda som kan skydda ungrarna mot skadlig och farlig invandring – som drabbat Sverige.
En man som också bott i Sverige länge bjöds därefter in till oppositionens tv-kanal och fick berätta att det visserligen finns problem med asylinvandringen till Sverige, men det är inte alls är så illa som beskrivits i statsteven. Att Sverige trots allt hanterat migrationskrisen bra. Eftersom hans bild avvek från maktens bild, berättar han hur han straffades två dagar senare med en artikel i en nättidning som är närstående regeringen, där han smutskastades och kallades bedragare. Han har nu stämt nättidningen för förtal.
Sverigebilden skapar reaktioner
Den här krönikan reder inte ut vems bild av verkligheten som är mest sann eller falsk. Med fakta kan man motbevisa påståenden som att nästan alla jobb går till muslimer. Men upplevelsen av trygghet eller otrygghet är alltid personlig, och går inte att ta ifrån någon.
Helt sant är däremot att Sverigebilden skapar starka reaktioner. Inte bara i Ungern. President Trump undrade vad som egentligen händer i Sverige i spåren av asylinvandringen. Efter hans mycket uppmärksammade tal, som blev känt som ”Last night in Sweden”, följde många röster som ville berätta hur bra eller dåligt Sverige mår.
Den nedsvärtade bilden av Sverige är inte korrekt, men den finns delar av sanning i den, menar den konservative politiske rådgivaren John O’Sullivan som brukade skriva tal åt Margaret Thatcher och som nu skriver om ungersk politik för en tankesmedja i Budapest. Men bilden som världen hade tidigare av Sverige som ett socialdemokratiskt paradis, var lika felaktig den, fortsätter han.
”Ett varningstecken”
Som exempel menar han att det finns delar av Stockholm och Malmö där kvinnor inte vågar gå ut på kvällen och där en del invandrare försöker få alla andra att leva under deras kulturella normer. I Ungern ser folk att den utvecklingen börjat i Sverige. Den är visserligen inte fullbordad, men ungrarna ser detta som ett varningstecken, säger O’Sullivan.
Sverigebilden skapar som vi alla vet starka reaktioner också på hemmaplan. Inte heller i Sverige har det alltid varit lätt att ha en avvikande bild av migrationen. För en del som länge pekat med oro på utvecklingen som O’Sullivan tar som exempel, kan kanske omvärldens nya Sverigebild kännas som en slags upprättelse. Men oavsett om bilden är paradis eller helvete, är det aldrig fel att fundera på i vems händer man blir ett användbart exempel.