Journalisterna, som reste tillsammans med från medarbetare från organisationen Kommittén mot tortyr, var på väg mot Tjetjenien när de överfölls, misshandlades och rånades av ett trettiotal män. Senare under kvällen attackerades organisationens kontor i Ingusjien av maskerade män, beväpnade med automatvapen, enligt uppgifter från organisationen på onsdagskvällen.
Det är ingen slump att attackerna skedde samma kväll. Tonen mot dem som ifrågsätter Tjetjeniens ledare Ramzan Kadyrov har hårdnat betydligt den senaste tiden, inte bara mot oliktänkande i den egna republiken vilken Kadyrov sedan länge försvandlat till en totalitär zon. Sedan årskiftet har han genom sociala medier attackerat och hotat personer ur ryska oppositionen i Moskva.
Brutal ledarstil alltmer accepterad
Det mest talande expemplet är det foto som han lät publicera på Instagram där den för dette vice premiärministern Michail Kasianov syns genom ett hålkors i ett kikarsikte. I stället för att ta avstånd från hoten från Kadyrov har den ryske presidenten Putin berömt Kadyrovs för hans insatser för landet. I Ryssland varnar många i dag för att det pågår en tjetjenisering av landet, att Kadyrovs brutala ledarstil och våldsamma metoder mot oliktänkande blir alltmer accepterat överlag.
Journalisterna och människorättsaktivisterna som attackerades deltog i en pressresa för att möta lokala aktivister och, som man säger på journalistpråk, vanliga tjetjener för att skapa sig en bild om situationen i den ryska republiken. Jag var själv inbjuden att delta. Jag funderade på hur det skulle kunna vara möjligt att tala med tjetjener på plats i republiken, utan att utsätta dem för direkt livsfara.
Jag talade med en tjetjensk väninna i Moskva som nyligen hade hälsat på släkt i hemstaden Groznyj. Hon berättade hur hennes anhöriga snabbt tystat henne när hon skämtat om Kadyrov. De pekade på sina mobiler för att visa att de inte ens vågade ventilera sina åsikter öppet ens i sina egna hem. Hon varnade mig för att åka. ”Det är inte som när du var där för några år sedan, förtycket är totalt och skräcken förlamande”, berättade hon. ”Inte ens du som utländsk journalist slipper undan i dag”.
Övergrepp mot lokalbefolkningen
Jag trodde henne inte och när jag beslöt att inte följa med på resan var det på grund av att jag hade andra jobb beställda, men nu har det hänt, för första gången har utländska journalister attackerats i området i fredstid. För Tjetjeniens invånare och inte minst för journalister och människorättsaktvister har försvinnanden och mord länge hört till vardagen, men på sistone har övergreppen mot lokalbefolkningen ökat ytterligare.
Nyligen spreds en video på Youtube där en tjetjensk kvinna förnedrades offentligt av ett slags byalag bestående av män efter att ha kritiserat Kadyrov för korruption.
Tack vare Kommittén mot tortyr fick omvärlden tidigare kännedom om kidnappningarna, tortyren och morden i den ryska republiken. Men efter att deras kontor i Groznyj bränts ner och personalen hotats och attackerat tvingades de lämna republiken.
Förmodligen kommer dagens attack att leda till en diskussion om det var ansvarfullt av organisationen att bjuda med journalisterna på en presstur till en miljö där de själva arbetar under dödshot, och en sådan diskussion kan absolut vara relevant. Men i slutändan vilar ansvaret trots allt på den ryska statsledingen och presidenten, Vladimir Putin. Han har inte bara låtit våldet fortgå, han har också bidragit till det genom den hatkamapanj mot människorättsaktivister, oppositionella, men också utländska representanter i Ryssland som statskontollerade medier drivit under en längre tid.
Efter attacken mot journalisterna och människorättsaktivisterna borde Sverige och EU kräva en utredning av händelsen från den ryska ledningen och markera att våldet mot dem som måste våga berätta om utvecklingen i Ryssland inte är acceptabelt.