Det är svårt att ens rent praktiskt och logistiskt tänka sig ett val i ett land där hälften av landets över 23 miljoner invånare är på flykt, antingen inom landet eller utomlands.

Strider pågår också fortfarande i landet. Visserligen håller en vapenvila någorlunda mellan diktaturens armé och de al-Assad-oppositionella militära grupperna. Men bombningar pågår på en del av Syriens territorium, till exempel där terroristorganisationen IS skräckvälde råder.

I söndags sade den syriske premiärministern Wael al-Haliki till ryska parlamentsledamöter på besök att Syrien och Ryssland förbereder nya räder mot de delar av Aleppo som nu hålls av rebeller.

Sedan cirka nästan två veckor har striderna vid Aleppo ökat och oppositionen i Syrien talar om att vapenvilan håller på att brytas.

Regimens val

En rad städer och byar som hålls av anti-Assad-rebeller är belägrade av Assad-styrkor. FN och hjälporganisationer försöker efter vapenvilan komma in i belägrade orter med mat och medicin. Hur val ska kunna hållas är fullständigt oklart.

Det är enbart ett fåtal Assad-vänliga partier som ställer upp i dagens val. En mindre, försiktig oppositionsallians, som tolereras av regimen, har också meddelat att man bojkottar valet. Det är alltså ett regimens val som hålls – och som nog knappast kommer att godkännas av västvärlden.

I dag börjar dessutom de avbrutna fredssamtalen i Genève om Syriens framtid, fredssamtal som har pågått sedan början av året. Man har faktiskt kommit överens om vapenvilan, som ser ut att råda i delar av det al-Assad-behärskade Syrien.

Dock tydligen inte runt Aleppo, enligt oppositionen. Striderna pågår därför att det i den del av Aleppo som behärskas av rebellerna även finns stridande från Nusra-fronten, en allierad till al-Qaida. (Det har ibland ägt rum oheliga allianser mellan Nusra-fronten och en del rebellgrupper.)

Och enligt vapenstilleståndsavtalet är det tillåtet att angripa Nusra-fronten och IS. Så därför kan ryska, syriska, iranska styrkor och den libanesiska milisen Hizbollah angripa delar av Aleppo.

Stärka Assad

Men hur Syriens framtid ska se ut tycks man inte kunna enas om i Genève. Den tyngsta oppositionsgruppen, Högsta förhandlingskommittén, HNC, som har anknytning till Saudiarabien, har sagt att den ska infinna sig på onsdagen.

Regimen har däremot sagt att man först infinner sig på torsdagen, dagen efter valet, alltså. Det är väl troligt att man hoppas att de val som regimen så hastigt anordnat ska stärka al-Assads ställning nu när han med bland annat rysk och iransk militär hjälp har lyckats erövra tillbaka en del förlorade områden.

Framför allt gäller det att visa att al-Assads regim är den som styr landet – och har makt att utlysa val. Valet gäller ett parlament, men den opposition som nu förhandlar i Genève om Syriens framtid har inga namn på vallistorna.

Tvivel på USA

Det blir alltså ett val som i hög grad är präglad av al-Assad och det styrande Baath-partiet.

Först efter 18 månader vill den svensk-italienske FN-medlaren Staffan de Mistura hålla val. Då skulle både president- och parlamentsval hållas, är avsikten. Underförstått är att problemet al-Assad då ska vara löst.

Men den syriska regimens utrikesminister har sagt att al-Assad bara kan avsättas av det syriska folket.

För USA ska han bort genast, även om utrikesminister John Kerry ibland har svävat på målet och antytt att under något kort tid under övergångsstyret skulle al-Assad kunna få vara kvar. Detta har gjort HNC misstänksamt mot USA.

Bräcklig vapenvila

Oenigheten om al-Assads framtid är den stora frågan som måste diskuteras men där ingen idag ser någon lösning. Att börja samtalen med att ta upp denna fråga är ett garanterat sätt att få samtalen att stranda. Ryssland, som är med i samtalen, ser al-Assad som sin allierade, vilket också Iran gör.

För oppositionen är al-Assad en omöjlighet. Man har sagt att man vill ha bort al-Assad i den övergångsregering som det är tänkt att man – inom Genèvekonferensens ram – ska bilda inom sex månader.

Samtidigt har de mer eller mindre pågående samtalen hittills lett till en bräcklig vapenvila som ser ut att ha gett visst framtidshopp i en del områden i Syrien. Men det är en mycket bräcklig fred.

Osäkert

FN-medlaren Staffan de Mistura har sagt att den omgång av samtalen som inleds denna vecka måste ta upp frågan om hur övergångsstyret ska se ut. Han har också varit i Syriens huvudstad Damaskus och i Moskva för samtal. Samtidigt tvivlar HNC på att västländerna är villiga att pressa på om al-Assads avgång.

De Mistura försöker på något sätt att få Iran och Saudiarabien att komma överens: iranierna stödjer ju al-Assad och saudierna en del av den beväpnade oppositionen.

Att de två ärkefienderna deltar i samma samtal ses redan det som en framgång. Men om de kan enas om en lösning av problemet al-Assad är synnerligen osäkert.

Samarbete med kurder

Intressena bland fredssamtalens medverkande är olika. Ryssland – som nu har militärbaser i Syrien – vill behålla sitt inflytande i Syrien och vill behålla en ryskorienterad regim.

Dessutom vill Ryssland att de syriska kurderna i norr ska delta, vilket Turkiet vägrar.

Man ser dessa kurder som samarbetspartner med det turkisk-kurdiska PKK, som för Turkiet (samt EU och USA) är en terrorgrupp. USA samarbetar trots detta med de syriska kurderna i kampen mot IS.