Nästan varje dag kommer nya larm om båtar som kapsejsar i vinterstormarna i den Grekiska övärlden. Så sent som i morse drunknade 24 flyktingar, 10 av dem barn, i en olycka utanför Samos.
Förra året korsade över en miljon människor Medelhavet för att söka skydd i Europa. Många är på flykt undan oroligheter i länder som Irak, Syrien och Afghanistan och resorna sker ofta i sjöodugliga och överfulla båtar.
Många av de drunknade har asylskäl men långt ifrån alla. Så sent som i går sa EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans att 60 procent ska utvisas. De kommer till den grekiska övärlden i hopp om en bättre framtid, men de har inte asylskäl.
I ljuset av detta så har den svenska inrikesministern Anders Ygemans (S) utspel om att man ska utvisa så många som upptill 80.000 flyktingar med specialchartrade plan givit eko i hela Europa.
Det finns dock en del problem med Ygemans plan. Det är att fastställa vart man ska skicka dem – har de korrekt pass och identitet och därmed nationalitet? Och blir de mottagna i de land de flytt ifrån?
Sverige och EU har inte avtal med alla länder därifrån flyktingarna kommer och det brukar kunna vara en process som innebär en hel del krångligheter.
Samtidigt så meddelar den nederländske partiledaren för Socialdemokraterna Diedrik Samson att redan i december diskuterades en plan om att EU-länder ska ta emot mellan 150.000-250.000 flyktingar på frivillig basis om Turkiet förbinder sig att ta tillbaka samtliga som försöker ta sig in via Grekland. Han säger sig ha diskuterat planen med både Stefan Löfven och med Angela Merkel och att han tror att en uppgörelse kan komma inom kort.
Tiden är knapp nu. Allt fler EU-ledare har varnat för Schengenområdets hotande sammanbrott. Kan man inte bevaka EU:s yttre gräns så kan man inte ha öppna gränser inom EU säger man.
EU:s ledare har två toppmöten inom de närmaste två månaderna då frågan kommer upp och den är dessutom intimt sammanlänkad med det andra stora diskussionsämnet, Brexit, Storbritanniens framtid inom EU.
Storbritanniens premiärminister David Cameron vet att oron för flyktingströmmarna till hans land är EU-motståndarnas starkaste vapen när de kampanjar på hemmaplan. Han vill därför att flyktingkrisen ska lösas innan han låter britterna rösta om ett framtida medlemskap i EU.