På alla sätt ett ovanligt val för de 6,4 miljoner österrikare som får rösta. Båda kandidaterna säger att de står för folklig förnyelse mot det politiska etablissemanget i Österrike.
Stopp för flyktingar?
Högernationalistiske Norbert Hofer påstår att han som president hade kunnat stoppa den stora flyktingsströmmen till Österrike och vill ha ett EU med begränsad makt och bättre samarbete med Rysslands Putin. Hofer representerar FPÖ, ett parti som brukar beskrivas som högerpopulistiskt och av en del som högerextremistiskt eftersom nazister har funnits med i partiet.
Alexander Van der Bellen talar om att han ska vara en samlande statsman för ett öppet och välkomnande Österrike. Han är professor i nationalekonomi, har tidigare varit ledare för det gröna miljöpartiet, men kallar sig nu oberoende kandidat.
Stora partierna bortröstade
I första valomgången i april fick de stora regeringspartierna, socialdemokraterna SPÖ och borgerliga folkpartiet ÖVP, se sina kandidater bortröstade.
Det speglar ett missnöje med de två partier som under årtionden oftast har styrt Österrike i olika koalitionsregeringar.
Överklagat val
I den andra valomgången den 22 maj såg Norbert Hofer på valkvällen ut att vara segrare, och han hyllades som president av sina anhängare. Men när också poströsterna var färdigräknade hade Alexander Van der Bellen vunnit med en liten marginal på 30.000 röster.
Valet överklagades av Norbert Hofers parti FPÖ, och i somras beslöt Österrikes författningsdomstol att valet måste göras om. Det förekom flera felaktigheter, framförallt vid räkningen av poströster.
Valförrättare i klistret
När det sen visade sig att klistret för valkuverten var så dåligt att kuverten lätt öppnades, så blev valmyndigheten tvungen att senarelägga den nya valdagen från oktober till söndagen den 4 december.
Presidenten i Österrike har en ceremoniell funktion som samlande representant för landet. Men presidenten kan vid regeringsbildning efter parlamentsval utöva inflytande över vem som blir regeringsbildare, presidenten ska underteckna lagar och i undantagsfall kan presidenten upplösa parlamentet.