Mihai Radu drömde om riktiga jobb för sig och familjen, en ordentlig bostad och skola för sin dotter. En nära släkting till familjen lovade honom allt detta om familjen bara kom till Belgien.
Han sålde allt, grisen, en get, hönsen, ett får, för att få ihop pengar till resan. Men några jobb fick de aldrig. I stället tvingade släktingen dem att tigga på gatan och tog sen, varje dag, alla pengar de fick.
– Det fanns dagar när jag tjänade 50–60 euro, och det fanns dagar när jag tjänade 70–80 euro om dagen, men det blev inget kvar, han tog alltsammans, berättar Mihai Radu för SVT.
Han bor med sin familj i ett av Europas allra fattigaste hörn. Tillsammans bor han med sin fru, sin dotter, son och sonhustru i ett litet hus, som närmast liknar ett skjul, i en liten by i östra Rumänien.
Levde på sopor
Medelinkomsten här ligger på ungefär 5.000 svenska kronor och hälften av befolkningen lever i vad EU kallar ”materiell fattigdom”.
När vi frågar Mihai Radu hur han tvingades tigga berättar han att någon hela tiden övervakade dem.
– Vi flyttades runt från det ena stället till det andra, tillsammans, men vi kände oss aldrig fria, inte ens i huset där vi bodde, vi var ständigt övervakade. Från morgon till kväll var vi ständigt övervakade. Vi var aldrig fria, berättar han.
Hur livnärde ni er?
– Vi tog från soporna, av det som affärerna slängde men vi fick också av andra, berättar han.
Han beskriver också hur de var organiserade.
– Det är en slags väldigt stark maffia som jag inte någonsin tror kommer att försvinna. De är hundratals, man har ingen chans!
– De placerar folk, två tre stycken i varje hörn och sen vaktar de så att man inte har någon chans att fly därifrån. Så fort man reser sig så kommer de och ställer tillbaka en, går igenom fickorna så att det inte finns några pengar kvar, berättar Mihai Radu.
Fick nog och flydde
Släktingen krävde till slut att han skulle börja stjäla också, men då fick han nog och flydde. Först till Rumänska ambassaden i Bryssel, där han fick hjälp att anmäla släktingen. Sen fick familjen hjälp att komma tillbaka till Rumänien.
Släktingen häktades i Belgien, men släpptes, och har nu flyttat tillbaka till grannbyn.
Vi frågar om han inte är rädd för att han ska göra dem illa eftersom de anmälde honom.
– Det enda jag är rädd för är för våra barns liv, för att de skulle kunna utsätta dom för någonting eftersom jag vet att de är kapabla till det. Men för egen del är jag inte rädd, säger Mihai Radu.