Det har nu gått ett år sedan de näst blodigaste terrordåden någonsin i Europa. Fredagen den 13 november 2015 mördades 130 personer av en grupp terrorister som slog till på flera håll i Frankrikes huvudstad Paris.

På årsdagen har flera ceremonier hållits, där plaketter har avtäckts vid de olika attentatsplatserna. På minnesskyltarna finns namnen på alla dödsoffer vars anhöriga har gett sin medgivande skrivna.

Tyst minut vid Bataclan

Klockan 11 på förmiddagen samlades anhöriga tillsammans med bland andra Frankrikes president François Hollande och Paris borgmästare Anne Hidalgo utanför Bataclan, konsertlokalen där flest människor, 89 personer, dödades i vad som har kallats en massaker.

Plaketten avtäcktes och samtliga namn på offren lästes upp. Sedan följde en tyst minut. Inga tal hölls, enligt önskemål från de anhöriga.

Sveriges ambassadör på plats

Tidigare under morgonen, några kvarter bort, hölls en liknande ceremoni utanför restaurangen le Petit Cambodge. Här mördades femton personer, bland dem en 25-årig svensk kvinna.

– Det var en väldigt fin stund, väldigt värdigt, säger Veronika Wand-Danielsson, Sveriges ambassadör i Frankrike som deltog vid ceremonin.

”Knäpptyst”

På plats fanns tillsammans med anhöriga även Hollande, Hidalgo och Frankrikes premiärminister Manuel Valls.

– Plaketten var först täckt med en fransk flagga, och avtäcktes sedan vid en tyst minut. Det var en väldigt samlad stämning, tyst redan innan den tysta minuten. Det var knäpptyst, säger Wand-Danielsson till SVT Nyheter på plats i Paris.

”Alla är vi drabbade”

En kvinna som bor i kvarteret, marockanska Subita, var också på plats vid minnestunden.

– Jag är muslim. Alla är vi drabbade av det IS har gjort. Det är inte vi, vi är offer, säger hon.

– Jag kom hit direkt efter dådet. Jag lider med de unga som mördades. Jag har kommit hit och jag har gråtit med deras föräldrar.

”Inte glömma, men gå vidare”

En annan, äldre kvinna från samma kvarter berättar att hon också har besökt attentatsplatsen flera gånger.

– Efter dådet var det många här i kvarteret som gick ner hit med servetter och kaffe och mat. Sedan var vi här varje dag efter med näsdukar för att folks skulle kunna gråta. Vi har hållit platsen fin här, med blommor och ljus, säger hon till SVT Nyheter.

Hon är märkbart tagen av dagens ceremoni.

– Det är tufft det som händer här. Det berör hela Frankrike, men särskilt oss som bor här.

– Men det handlar om viljan att gå vidare. Inte glömma, men gå vidare. Man kan inte sluta leva.