Skulle Hillary Clinton förlora valet vore det för att unga inte röstade på henne.

Scenariot att ungas röstrevolt därmed kan spela Donald Trump i händerna har lett till en panikslagen debatt med en rad spekulationer om hur unga väljare resonerar.

”Jag hatar millenniegenerationen”

”Jag har aldrig hatat millenniegenerationen så mycket” twittrade till exempel tidningen Mother Jones chefredaktör Clara Jeffrey.

Hennes utbrott kom efter att en ny mätning visat att 29 procent av unga väljare (18-29 år) säger att de kommer att rösta på Gary Johnson, partiledare för Libertarianska partiet, eller de Grönas partiledare Jill Stein.

När demokraten och presidentvalskandidaten Bernie Sanders förlorat manade han sina besvikna anhängare att sluta upp bakom Hillary Clinton. Men det var ingen entusiastisk uppmaning. Han bad alla sina unga anhängare att lägga sin röst på den person han anklagat för att vara etablissemangets och kapitalets förlängda arm.

Det är långt ifrån säkert att de kommer att hörsamma hans uppmaning att rösta på Clinton. Mest rebelliska är unga väljare i åldern 18-24. Unga demokrater i den åldern kan inte tänka sig att rösta på Clinton.

Rädd för ny valrysare

Millenniegenerationen – de som är födda mellan 1980 och tidigt 2000-tal – räknas numera som den största väljargruppen i USA. Att försöka förstå och påverka deras lojalitets- och röstbeteende håller valstrategerna vakna om natten.

Nu befarar många politiska bedömare i USA att valrysaren från 2000 kan upprepa sig, då demokrater splittrade sina röster mellan Al Gore och de grönas Ralph Nader, vilket ledde till ett oerhört jämnt valresultat – George W. Bush tog hem segern först efter att rösterna i delstaten Florida hade fått räknas om.

I år finns drygt 80 miljoner unga väljare, men många väntas stanna hemma på valdagen, som en del av en protest men också för att hälften av alla unga väljare inte ens har registrerat sig för att rösta. 

(När president Obama omvaldes 2012 fick han däremot 63 procent av de ungas röster).

”Det är Bernie Sanders fel”

Jublet över den 74-årige Bernie Sanders radikala budskap har tystnat i USA. Hans kampanj blev historisk, under nästan sektartade former drog han rekordskaror till sina kampanjmöten där det såldes t-shirts med texten ”Feel the Bern”.

Han fick i primärvalen genomgående 60-70 procent av unga demokraters röster. Hans budskap om gratis universitetsutbildning, tuffare tag mot riskkapitalister och miljardärer samt en sjukvårdsreform gick hem hos den unga generationen.

Nu spekuleras det brett om varför Hillary Clinton ser ut att gå miste om nästan en hel generation väljare under 30. En förklaring är att det är Bernie Sanders fel – hade han kastat in handduken tidigare och slutit upp helhjärtat bakom Clinton så hade kanske hans supporters gjort detsamma.

Istället gick han hårt åt henne under sina kampanjtal. Han befäste bilden av en korrupt etablissemangspolitiker med nära kopplingar till eliten och kapitalisterna på Wall Street. Han upprepade gång på gång att hon hållit ett föredrag för Goldman Sachs. Han anklagade henne för att vara en anhängare av frihandel.

Hillary fortsätter tappa unga väljare

Hillary Clinton vet att hon jobbar i uppförsbacke. Hon försöker på varje kampanjmöte beveka de unga väljarna. ”Jag behöver er” sa hon på ett möte på Temple University i Philadelphia förra veckan.

”Jag behöver ert stöd – att inte rösta skulle bara spela Trump i händerna.”

Hillary Clinton vinnlägger sig om att vara mer personlig, att framstå som mer autentisk genom att berätta om sina ungdomsdagar som motståndare till Vietnamkriget. Men sen sommaren har hon istället tappat ytterligare 6 procent av de unga väljarna. 

”Hon saknar förtroende bland unga”

Mätningar visar att hon inte förmår vinna unga väljares förtroende, trots att hon driver flera av de frågor unga brinner för, såsom att fler ska kunna ha råd läsa på universitet, betald sjukledighet, preventivmedel och tuffare klimatkamp.

Men bara 22 procent av alla unga väljare mellan 18-34 år tror att Clinton verkligen menar det hon säger, och endast 38 procent anser att hon är ärlig och pålitlig.

Analytiker framförallt på högerkanten är upptagna med att försöka förstå vänstersvängen bland unga väljare. Bernie Sanders är ju en stor beundrare av de skandinaviska välfärdsstaterna och framhåller ofta Sverige som sin förebild.

Vill se tvåpartisystemet implodera

Ekonomen Jared Meyer på Manhattan Institute for Policy Research konstaterar att de unga inte vet hur det var att växa upp under kalla kriget, att de inte förstår vilken skattebörda som medelklassen i Skandinavien tvingas bära för att bekosta välfärdstaten.

Han tillägger att millenniegenerationen nog kommer sluta beundra socialismen då de inser att ”den innebär en centralstyrning där till exempel Apple inte får tillverka så många I Phone 7 mobiler de vill”. 

Andra debattörer på vänsterkanten menar att de ungas vänsterorientering helt enkelt beror på att de ideologiskt inte är överens med Hillary Clinton. Hon anses vara en hök på försvarsområdet, det är inte de. Hon vill inte ha avgiftsfria universitet som Sanders, utan inkomstprövade avgifter.

Unga väljare är trötta på den paralyserade kongressen i Washington och vill se tvåpartisystemet implodera. Måste det gå via det kaos de tror att en president Trump skulle orsaka, så må det ske. 

”En bitter sanning för Clinton att begrunda”

Men den fråga som ingen förmår besvara är varför inte fler unga väljare sluter upp bakom Clinton när hon tävlar emot en presidentkandidat som Donald Trump, som twittrat att klimathotet är en bluff påhittad av kineserna, som undrat varför kärnvapen finns om man inte får använda dem och som öppet uttalar sig rasistiskt och sexistiskt. (Trump får bara kring 30 procent av de ungas röster)

Svaret är kanske att för unga idealister räcker det inte som argument för att lägga sin röst på en politiker som i fyra decennier representerat etablissemanget i Washington. Det finns också ett visst mått av cynism och vrede efter Sanders förlust. 

Det är en bitter sanning för Hillary Clinton att begrunda.