Man kan säga att USA nu överger en gammal regel att ha en skeptisk hållning till samarbete med kurder. Nu har man uppgraderat de syriska kurdernas milis och låter den utföra militära operationer som ska rädda president Barack Obamas plan för att besegra IS i Kobane.
Dramatisk omläggning
Den syrisk-kurdiska milisen Folkets försvarsenhet, YPG, kan – med en viss överdrift – sägas agera som Obamas milis i kampen mot IS.
Det är en dramatisk omläggning av USA:s politik gentemot kurder – och en förändring som kommer att irritera och oroa Turkiet.
Under en lång tid har den turkiska armén bara varit åskådare till det drama som utspelar sig söder om den turkiska gränsen i staden Kobane (Ayn al-Arab på arabiska).
Det är ett drama som också berör Turkiet, som tagit emot cirka 200.000 flyktingar från Kobane-området. Om terroristorganisationen Islamiska staten, IS, erövrar Kobane – ja, då står en av världens brutalaste terroristgrupper på gränsen till Turkiet, till Nato, och man kan nästan säga till Europa.
Annat är viktigare
Turkiet har markstyrkor som skulle kunna hjälpa den syrisk-kurdiska styrka som slåss mot IS inne i staden. Men man gör det inte.
För Turkiet finns det andra politiska sammanhang som är viktigare. USA har förgäves försökt övertyga Turkiet om att ta del i försvaret av Kobane men Turkiet vill inte hjälpa de syriska kurderna.
Orsaken är att de stridande syriska kurderna anses lierade med – eller vara en filial till – den turkisk-kurdiska separatistorganisationen PKK, som Turkiet, EU och USA kallar en terrorgrupp.
Turkiets rädsla har hela tiden varit att den syriska kurdiska milisen ska beväpnas. Turkiet fruktar att främmande vapen som går dit i själva verket kommer att hamna hos PKK, och användas mot Turkiet istället.
Struntar i Turkiet
Men vad som nu hänt är att USA rent ut sagt struntar i Turkiets säkerhetsbekymmer och ändå levererar vapen till den stridande kurdiska gruppen YPG inne i staden. Det kan – mitt i det tragiska kaoset – ses som en stor framgång för kurderna.
Man kan anta att irritationen i USA-ledningen är stor över Turkiets envisa hållning. Obama har en plan för Kobane-krisen som egentligen förutsätter att Turkiet sätter in marktrupper för att driva bort IS som ju sedan i september bombas från luften av USA-lett militärflyg.
USA hade hoppats på Turkiet, vars parlament för några veckor sedan faktiskt fattade ett beslut att tillåta att den turkiska armén går in i Syrien. Många trodde då att detta skulle ske – men de kurdiska försvararna av Kobane lämnades ensamma i sin kamp på marken mot IS.
Erkännande av kurdernas betydelse
Det hela handlar om Turkiets rädsla för att kurderna ska gå stärkta ur denna kris. När nu de syriska kurderna får vapen av USA är detta ett slags erkännande av kurdernas betydelse i området.
Vapnen kommer från de irakiska kurderna, som i praktiken styr i norra Irak. USA har alltså i denna operation samarbetat med kurdiska organisationer i två olika stater.
Man kan säga att USA känner sig så trängt i kampen om Kobane att man för första gången släpper ner vapen till kurder som kommer från andra kurder.
Kurderna längtar – trots inre motsättningar – efter en enad kurdisk stat. Idag är de utspridda i Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Kan USA:s hållning till kurdernas önskemål ändras efter detta?
Stärkt ställning
Frågan är hur USA:s relationer till Turkiet blir i framtiden. USA har mycket klart visat att man just nu struntar i Turkiets betänkligheter mot stöd åt kurder.
Turkiet har anledning att frukta att dess tvekan att hjälpa till i Kobane-krisen nu stärker kurdernas ställning. I norra Irak är det tack vare dem som IS har kunnat hållas stången.
Och samma är nu fallet i norra Syrien. Det finns turkiska kurder som har velat gå över gränsen och in i Kobane för att ansluta sig till de syriska kurdernas kamp mot IS, men Turkiet har blockerat gränsen.
Turkiet har just nu en spröd vapenvila med PKK. Förhandlingar pågår. Men risken är att striderna inne i de turkiska kurdområdena kan blossa upp igen. Orsaken är att de turkiska kurderna är missnöjda med att Turkiet inte hjälper de hårt trängda syriska kurdtrupperna i Kobane.
De enda han har
För USA är Kobane också viktigt. Om IS skulle erövra Kobane är det ett underkännande av president Obamas taktik att slå tillbaka IS med luftangrepp. Nu har USA:s ökade aktivitet i luften de senaste dagarna tydligen hjälpt de syriska kurderna att hejda IS och till och med ta tillbaka terräng.
Nu hoppas president Obama uppenbarligen på att Syriens kurder i någon mån kan ersätta de markstyrkor han själv inte vill sätta. De är i alla fall de enda han har till sitt förfogande.
De syrisk-kurdiska styrkorna i Kobane kan kanske få förstärkning genom att Turkiet på måndagen lovade att kurdiska militära styrkor från norra Irak (Peshmergas) skulle få färdas till syriska Kobane via turkiskt territorium. Detta är ett tecken på att också Turkiet måste bryta mot sina egna kurdiska taburegler för att besegra IS.