Vi reser i ett förbränt landskap. Kullarna söder om san Fransisco som nu på våren brukar vara smaragdgröna lyser gula och förbrända. Vi är på väg till Bays Farm i Central Valley.
Från att ha varit omgiven av gult gräs kommer vi plötsligt in i gröna fruktlunder. Vattensprinklers sprutar vatten dygnet runt. Här odlas körsbär, aprikoser och mandlar som exporteras till resten av USA och hela världen.
Om inte träden får vatten dygnet runt så dör de. Här är jorden näringsrik men det regnar inte under de långa, heta somrarna. Nu när regnen upphört sedan fyra år tillbaka så pumpas allt vatten från underjordiska sjöar. Jordbruket i Kalifornien förbrukar 80 procent av allt vatten.
– När jag och min fru flyttade hit 1957 var det en öken. Men vi har förvandlat det till en trädgård tack vare vattnet, berättar Gene Bays.
Han tar emot tillsammans med sin son Ken och sonson Daniel. De är väderbitna, solbrända och är de mest nöjda lantbrukare jag någonsin mött. De får rekordskördar och priset för mandel går upp hela tiden. Enligt urgamla lagar så har lantbrukare rätt att använda hur mycket vatten de vill gratis. På sin farm har lantbrukarna Bays inte ens vattenmätare på sina brunnar.
– Människor behöver mat och för att odla mat krävs det vatten, förklarar lantbrukaren Daniel Bays men tillstår att han tycker att den konflikt som uppstått är frustrerande.
– Det är många siffror som far runt i luften, vi odlar en nyttig produkt som efterfrågas världen över och vi försöker att inte slösa med vatten.
Meterologen Jan Null hör till dom som ifrågasätter om det är rimligt att jordbruket använder en så stor del av vattnet.
– De måste spara, som alla andra, och troligen hugga ner en del av sina träd. Dessutom går det mesta de odlar på export men jordbruket står bara för två procent av Kalifornias BNP.
En symbolfråga
Det går åt fyra liter vatten åt att få fram en enda mandel. Därför har mandlarna blivit en symbolfråga i striden om vattnet. För första gången i Kaliforniens historia har det införts tvingande krav där alla invånare måste minska sin vattenkonsumtion med 25 procent.
Det är en kris som skapar stora konflikter. Det ställer stad mot land eftersom sparkravet inte omfattar det vattenslukande jordbruket. Torkan ställer också fattig mot rik, för kändisarna fortsätter vattna sina gräsmattor och struntar i böter på 4.000 kronor om dagen. På sociala medier hånas kändisar som Jennifer Lopez efter att helikopterbilder avslöjat att hennes trädgård fortfarande är grön.
För andra har vattnet tagit slut. I Staden Porterville söder om Fresno är invånarna hårt drabbade. Här bor mesatdels lantarbetare som invandrat från Mexiko. Över 10.000 personer står nu utan vatten sedan deras brunnar sinat. Vi knackar på hos Georgio och Celina. De har just kommit hem med sin nyfödda baby, till ett hem utan vatten. Gräsmattan runt deras slitna stuga är helt gul. Det lilla vatten som strilar ur kökskranen får de köpa för 500 kronor i månaden av en granne.
Det är en förmögenhet för en illegal lantarbetare. Georgio och Celia får förlita sig till gratis dricksvatten som de får hämta hos deras lokala kyrkan. Där finns också portabla duschar de kan använda efter en arbetsdag på fälten.
– Det är väldigt svårt med barnen, suckar Giorgio. Deras äldre son Sebastian år gå till skolan i smutsiga kläder.
Nya vanor
Kalifornienborna måste nu byta livsstil. De får duscha max två minuter. Helst inte spola om man bara kissat i toaletten. Resturanger erbjuder inte gratis vatten längre. Den som river upp sin trädgård och anlägger en trädgård av sten och kaktusar får ett statligt bidrag.
På vattenmyndigheten i Silicon Valley har man precis anställt sju vatteninspektörer som ska se till att medborgare inte bryter mot lagen och använder större vattenkvoter än de har rätt till. Varje månad får de emot 1.000 samtal där grannar skvallrar på varandra. Det har till och med fått ett namn. Drough shaming (ungefär vattenhåna).
– Det är många som pekar finger, berättar Marty Grimes. Vi fått alltmer befogenheter, berättar han, vi kan strypa flödet till de som slösar men på sikt också stänga av vattentillgången helt.
Vi intervjuar honom på botten av en sjö som helt torkat ut. Vi står på grus och snäckor av flodmusslor.
– Eftersom det inte regnar så börjar vi få slut på vatten i våra reservoarer. Därför pumpas alltmer vatten upp ur de underjordiska sjöarna. Det är som ett badkar där man dels dragit ur proppen och där inget vatten kommer ur kranen längre. Det är den allvarligaste torkan sen mätningarna inleddes.
Allas kris
Sinnrika ingenjörer har i årtioenden sett till att bygga akvedukter och tunnlar som forslar vattnet från sjöar i norra Kalifornien hundratals kilometer ner till bland annat mångmiljonstaden Los Angeles. Men eftersom det knappt snöat i Sierra Nevada och inte regnar så räknar man med att vattnet i reservoarerna kommer räcka max ett år till.
– Vi vet heller inte hur vi ska göra om de underjordsiska sjöarna torkar ut. Det tar flera hundra år för grundvattnet att fyllas på igen. Det här en gemensam kris som kommer kräva gemensamma lösningar, säger meterologen Jan Null till SVT.