Det nybyggda, blänkande staketet är tvinnat med taggtråd efter de senaste dagarnas oroligheter. Och sedan de makedonska myndigheterna i helgen byggde det tre kilometer långa staketet är det spänt i området. Bara flyktingar som flyr krig släpps över gränsen.
– Nej, det rasar inget krig i mitt land, men ekonomin är dålig. Jag vill ha ett bättre rikare liv, berättar Achraf Oueddrime från Marocko, för oss.
Han är 35 år och drömmer om ett liv i Tyskland eller Sverige.
– Vi tänker inte dö här, utan att någon reagerar. Kanske tvingas vi resa tillbaka till Marocko igen, men än ger vi inte upp, säger Achraf och vandrar bort för att hämta lite bröd.
Hård ton från gränspolisen
De som vill ta sig över gränsen ställer sig i den långa kö som ringlar sig fram mot de makedonska gränspoliserna. Bara flyktingar från till exempel Syrien, Irak och Afghanistan släpps igenom.
– Are you from Syria? Really? Really?
Tonen från gränspolisen är hård och många med tvivelaktiga dokument tvingas tillbaka in på den grekiska sidan. Ingen som kommer från Pakistan, Iran eller Marocko kan ta sig igenom.
– Vi vet inte hur länge vi kan stanna här. Det är kallt och svårt, säger Achraf som rest genom Turkiet för att ta sig hit.
Tältar på tågrälsen
Många med tvivelaktiga dokument tvingas tillbaka in på den grekiska sidan. Nu är de flera tusen. 35-årige Achraf Oueddrime är en av dem som blev stoppad. Det var för mer än en vecka sen. Nu bor Achraf i ett litet tält som han och sju kamrater från Marocko har slagit upp mitt på tågrälsen, som en protest.
Hoppas på ett mirakel
I förrgår kom EU och Turkiet överens om att turkisk polis ska stoppa flyktingar från att resa vidare mot Europa. Men Achraf tänker inte åka tillbaks till Turkiet. Kommer han inte vidare över EU:s gräns så återvänder han hellre till hemlandet Marocko.
– Jag hörde om EU:s uppgörelse med Turkiet, men det är inget alternativ för oss. Vi vill vara en del av Europa och resa fritt mellan länderna, säger han.
Trots umbärandena här vid gränsen och under resan genom Turkiet tänker han inte ge upp i första taget. Han och hans vänner väntar på att någon, någonstans ska fatta ett beslut som öppnar gränsen igen.
– Vi tänker inte dö här, utan att någon reagerar. Kanske tvingas vi resa tillbaka till Marocko igen, men än ger vi inte upp. Om gränsen öppnas är det ett mirakel. Då kan vi säkert resa vidare. Det vore fantastiskt, säger Achraf och vandrar bort för att hämta lite bröd.