På skolans idrottsdag i Rödstu hage i Tumba hittade Lasse Ohtamaa idrotten som motvikt till mobbningen.

– Värst var det under 5–6 år. Jag mobbades och kallades finnjävel. De hittade på alla möjliga skäl att skälla på mig.

”Jag skämdes”

Även Lasses mor blev mobbad i samma skola.

– Min mamma var lärare och mobbades också. Det var en jobbig och lång tid, man kan ju inte rå för sin bakgrund. Jag skämdes. Då folk frågade mig om jag kände mig finsk vågade jag inte säga nåt. När det var hockeymatcher och Finnkampen vågade jag inte säga vem jag höll på. Jag var rädd att få stryk om jag inte höll på rätt lag.

Lasse Ohtamaa försökte förtränga mobbningen så gott som det gick och fokuserade ännu mer på idrotten än på andra saker.

– Det har gjort mig till en sån här ”idrottsnörd”. Många omkring mig har försvunnit eller lidit av att jag inte haft tid för dem.

Viktigt med små signaler

Lasse Ohtamaa arbetar som fritidsledare vid sidan av sin idrottskarriär. Han uppmanar vuxna att blanda sig i barnens relationer.

– Man måste lägga märke till alla små signaler, och se om något barn känner sig utanför. Jag märker lätt de här signalerna och kan tolka dem. Jag vet när man ska gå och prata och när man ska hålla sig i bakgrunden och låta dem lösa problemen själva. Man måste ge barn ansvar så att de utvecklas och lär sig att sköta sånt själva också.