Studiecirkeln i släktforskning på Kungsängens bibliotek visar att allt fler intresserar sig för sina rötter.

– Jag blev adopterad när jag var ett halvt år och vet ingenting om min bakgrund. När jag hörde om det här ville jag absolut inte missa det, säger Airi Korhonen.

Seppo Remes har släktforskat i 30 år och skrivit sju böcker om sin släkt.

– Att forska är ett bra sätt att fördjupa sig i historia, gå bakåt i tiden och ta reda på hur folk levde. Om de höll sig på den smala vägen eller om de finns omnämnda i rättsliga dokument. Man får en klar bild av vems son eller dotter man är när man släktforskar.

Sin egen släkt, som har varit fromma bönder från övre Savolax, har Remes spårat ända till 1540-talet.

Förutom internet behöver en släktforskare mycket tid.

– Det är bra att kunna svenska eftersom kyrkoböckerna i Finland fördes på svenska fram till 1880-talet. Grundforskningen görs i regel i kyrkans arkiv och när intresset växer kan man gå till militära arkiv, olika skattelängder och så vidare, säger Remes.

Att hitta information kan kräva hårt arbete.

– En del har sökt någon uppgift i årtionden och till slut lyckats. Det har vi i studiecirkeln firat med kaffe och bulle, ler Remes.