Sedan mitten av 1990-talet har svenska väljare möjlighet att kryssa en person på partiernas listor när de röstar i allmänna val. Men trots att väljarna fått större inflytande över vilka kandidater som väljs har personvalet hittills inte varit någon större succé.

Vid det senaste riksdagsvalet personröstade var fjärde väljare (25,1 procent). Av de 349 kandidater som 2010 valdes in i Riksdagen var det blott 8 som blev invalda genom personvalssystemet.

En av nyheterna inför årets val är att spärren till personvalet i riksdagsvalet har sänkts från åtta till fem procent. Det betyder att en kandidat som får fler än fem pro­cent av partiets röster i din valkrets är med och konkurrerar om partiets man­dat i den valkretsen. Mer makt åt väljarna alltså att bestämma vilka personer som representerar dem i Riksdagen.

Sänkt spärr kan ge luft under vingar

Kommer den sänkta spärren i personvalet ha någon effekt på väljarnas valbeteen­de eller på vilka kandidater som tar plats i Riksdagen vid uppropet den 29 september? Osvuret är bäst. Vi vet dock att det finns en hel del förutsättningar som talar emot att sänkningen kommer ge personvalssystemet luft under vingarna.

Kandidat­känne­dom är svenska väljares stora akilleshäl. Vårt politiska system är så partidominerat att de flesta inte har särskilt god ordning och reda på de kandidater som ställer upp för de olika partierna i den egna valkretsen.

I Sverige röstar vi främst på partier, inte på kandidater. Dessutom har vi ju massa andra saker än kandidaterna att försöka ta hänsyn till, som till exempel fyraprocentspärrar och regeringsbildningen efter valet.

Anonymare kandidater

Valundersökningar visar att riksdagskandidaterna blir alltmer anonyma för väljarna. På 1950-talet kunde sex av tio svenskar uppge namnet på en riksdagskandidat från den egna valkretsen.

Men 2010 var det bara fyra av tio (38 procent) som kunde det. Och då är det många som nämner personer som faktiskt inte ställde upp i väljarens krets. Kontrollerat för felsvar är det bara 28 procent av väljarna som känner till någon kandidat från den egna valkretsen.

Det blir värre. Man skulle ju tro att kandidatkännedomen är god bland de väljare som faktiskt personröstar. Även om var fjärde väljare personröstade i 2010 års val var det en betydligt mindre andel, sex procent, som kunde uppge namnet på den kan­didat som de kryssade. Det är inte särskilt imponerande. Med sådana förut­sätt­ningar är det förstås svårt att skapa starka band mellan väljare och för­troen­de­valda representanter.

Personkryss är hårdvaluta internt

Det finns fortfarande efter snart 20 år en del missförstånd när det gäller bety­del­sen av att personrösta. Fortfarande finns väljare som tror att man inte behöver kryssa för någon kandidat om man tycker att partiets lista med kandidater ser ok ut.

Men det är fel. Om du inte kryssar för någon kandidat lämnar du över din kryssmakt till alla de väljare som kryssar. Om man gillar den lista med kandidater som partiet tagit fram gör man bäst i att kryssa en person som står på så kallad valbar plats – och efter­som det kan vara svårt att veta är det lika bra att kryssa listettan.

Även om personröstandet inte får så stora konsekvenser för vilka kandidater som blir förtroendevalda så spelar kryssen roll för partiernas framtida nominering av kandidater inför nästkommande val.

På den partinterna arenan är personkryssen i det senaste valet hårdvaluta. Därför är ett personkryss aldrig bortkastat utan kan snarare ses som en investering för framtiden.