Eva Nilsson Bågenholm är regeringens äldresamordnare. Hon säger att det svåraste problemet att lösa är att samordna insatserna från de olika specialteterna inom vården och att kombinera det med äldreomsorg.

– Vi har den vård vi har i dag för att utvecklingen har gått mot att specialisera sig. Man blir superspecialist. Det vi tappat på vägen är de personer som har flera sjukdomar och det gäller alla åldrar men framför allt äldre. Att samordna insatserna från de olika specialiteterna, det är det som vi har tappat, säger hon.

Lagen följs inte

Men hälso- och sjukvårdslagen kräver samverkan.

– Precis. Och det sker på en del ställen. Som i västra Skaraborg. Där har man bestämt sig för att ha en gemensam organisation och en gemensam politisk nämnd och landstinget och de sex kommunerna arbetar tillsammans. Det blir bättre resultat för de äldre och man kan sköta det mesta i hemmet med hög kompetens och snabba insatser. Dessutom sparar man pengar, säger Eva Nilsson Bågenholm.

Men vilka andra lagar har vi där vi tillåter att de bara följs lokalt?

– Alla lagar ska givetvis följas och jag kan faktiskt inte svara på varför man inte gör det. Det sker på olika sätt i landet, så är det i dag.

Många olika satsningar

Ni har försökt stimulera genom miljarder som har spridits till kommuner och landsting. Vilken effekt har de haft?

– De har haft bra effekt för ställer krav på landsting och kommuner att ha gemensam handlingsplan. Det har alla nu. Det första steget var att se till att alla arbetar tillsammans och det görs i hela landet. Vi har sett många olika typer av satsningar. De som har effekt fortsätter. Det har man kunnat därför att man fick pengar initialt.

När kommer vi att få en sjukvård som är anpassad till de äldre?

– Det finns redan i dag. Nu gäller det att vi sprider och implementerar detta i hela landet. Men specialiseringen i vården måste också få fortsätta.

Du har arbetat för bättre vård och omsorg för de äldre i snart fyra år. Hur reagerar du när du ser hur illa det fungerar?

–  Jag ser dåliga och bra exempel. Det är lite bekymmersamt att enbart dåliga exempel får utrymme i media. De positiva lyfts sällan fram. Bilden är inte så svart som den framstår i media. Vi har kunnat förbättra vården av personer med demens, vården i livets slutskede, den olämpliga läkemedelsanvändningen har förbättrats med tio procent per år. Jag är nöjd men jag skulle önskat att det varit ännu bättre. Men det tar tid.

Kommunal: Finns väldig kortsiktighet

Annelie Nordström är ordförande i fackförbundet Kommunal, som gjort rapporten Lapptäcke utan sömmar om anhörigvårdare som får ta ett stort ansvar. Många anhöriga önskar sig bättre samordning mellan kommunens vård, sjukhusvården och myndigheter.

– Det här är egentligen inte ett problem för en fackförening utan för politikerna, men eftersom våra medlemmar drabbas av problemet så är det konkreta som vi kan göra att peka på vad som behöver göras, säger hon.

Ni visar på väldigt allvarliga problem. Vad ser ni för lösning på det här?

– Det behövs ett monumentalt grepp om både organisering och finansiering. Det räcker inte att regeringen strör ut några miljoner hit och dit för att stimulera de lokala parterna att ta tag i det här. Idag finns en väldig kortsiktighet och det har kommit sedan de privata företagen kom in i verksamheten, eftersom de ofta har väldigt korta upphandlingstider. Det finns inga incitament att investera i kvalité, säger Annelie Nordström.

”Vi skulle vilja vara mycket bättre”

På SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, arbetar Maj Rom som projektledare för den nationella satsningen ”Bättre liv för sjuka äldre”.

Varför är det så svårt för de olika delarna i din organisation att samarbeta för de äldre sjuka?

– Det finns många skäl. Det är många professioner och olika organisationer och det är olika huvudmän som ska samspela. Det är ingen enkel sak. Det gäller ända från politiken och till utförarna, säger Maj Rom.

Men enligt lagen ska det ske ett samarbete mellan kommuner och landsting och det sker i väldigt liten utsträckning i dag.

– Det stämmer att vi skulle vilja vara mycket bättre än vi är. Men det stämmer inte att vi inte vill göra ett bra jobb för de sjuka äldre. Den viljan finns överallt.

Men varför sker det inte ett samarbete?

– Problemen runt de sjuka äldre och deras behov av insatser från många håll samtidigt är väl kända och beskrivna sedan många år. Däremot finns det ingen enkel lösning. Då hade det varit gjort för längesedan. Det handlar om organisation, lagstiftning, professionell kompetens och hur vi arbetar tillsammans. Där måste vi hitta nya former. För det borde gå att göra på ett annat sätt, det håller jag verkligen med om, säger Maj Rom.

”Specialisering bra för äldre”

Varför är sjukvården så illa anpassad för de äldre sjukas speciella behov?

– Den är både illa och inte illa anpassad. De som haft de största vinsterna av sjukvårdens specialisering är just de äldre som fått bättre cancerbehandling, bättre demensvård, bättre hjärtbehandling... det är ett skäl till att man kan leva så länge med god hälsa som man kan i dag. Men när man blir så sjuk och skör att man behöver många saker samtidigt, då är inte vården bra, det håller jag med om.

Hur kan den förbättras?

– Vi jobbar med den frågan. Vi har arbetat hårt de senaste fem åren och vi gör framsteg. Vi har jobbat med 19 försöksverksamheter och prövat nya vägar. Vissa saker kan man sprida och göra på många håll. Ett exempel på en sak vi tittat på är vårdlotsar.

Ni har fått 4,3 miljarder av regeringen under innevarande mandatperiod. Vad har ni levererat?

– Mycket. En väldigt mycket bättre samverkan mellan kommuner och landsting som på ett helt annat sätt i dag leder och styr den här verksamheten gemensamt. Vi har också jobbat hårt med läkemedel, vi har jobbat med demensvården, med vården i livets slut där vi har stora förbättringar. Jag är stolt över det som vi åstadkommit. Inte minst i det förebyggande arbetet. Men nöjd – det ska man aldrig vara, konstaterar Maj Rom.