Kvar med saknaden
Anhöriga och andra berörda - tillsammans med hjälppersonal handlar det om över tusen människor - befinner sig i ett kritiskt skede enligt medicinska experter. Känslan av sorg och vanmakt förvärras.

-Världen har gått vidare. Vi är kvar med saknaden och sorgen, säger Trond Blattman, som förlorade 17-årige sonen Torjus på Utöya och leder den nationella stödkommittén för anhöriga.

-I början befann jag mig i chock. Hela landet sörjde med oss. Nu har världen gått vidare men för oss står tiden stilla. Vi är kvar med saknaden och sorgen, säger han.

"För djävligt"
Det är en tuff tid nu.

-En del dagar går det bättre, andra dagar är helt för djävliga.
Blattman tror att det finns ett än större behov av hjälp nu än dagarna efter dåden. Hela det första året efter en så traumatisk händelse måste ses som en kritisk tid då det är avgörande att få den rätta, skräddarsydda hjälpen.

Den norska hälsovårdsstyrelsen, Helsedirektoratet, har det formella ansvaret för att terroroffren får den vård de ska ha. Men det är först nu som myndigheten börjat uppmana kommunerna att göra en ny kartläggning av de drabbade.

Vardagen svår
-Nu går de berörda från en situation med mer akuta reaktioner till ett läge där de ska möta vardagen igen, säger Fröya Ulvestad Kärki som leder Helsedirektoratets arbete med och uppföljning av offren.

Sömnlöshet, koncentrationsproblem och rädsla för att röra sig i folksamlingar är typiska problem. En del av Utöyaungdomarna fann tröst i att engagera sig i kommunalsvalkampanjen. Men när den var över blev det lugnare - och tyngre.

Fortsätta kampen
Alla försöker att lösa problemen på olika sätt. För Trond Blattman är det den inspiration som han, trots allt, kan se i det onda och meningslösa.

-Inte sedan andra världskriget har ungdomar i Norge mördats för det de trodde på, för att de ville förändra världen. Det inspirerar mig till att fortsätta kampen för ett varmare och mer inkluderande samhälle.

TT