– Vi bodde i farfars hus. Men vi var tvugna att fly. Vi fick inte med oss någonting, berättar Faleh, som inte kan hålla gråten borta när han berättar sin historia för FN-medarbetare på plats i Dohuk, Irak.

Hemma i Sinjar hade han ett hem, massa kompisar och han gick i skolan. Familjen drev en affär.

För två veckor sedan förändrades Falehs och många andras liv drastiskt.

Nu delar han rum med tusentals andra barn på ett härberge i staden Sharyia i utkanten av Dohuk. Här har 24.000 människor på flykt sökt skydd.

De bor i skolor, i ofärdiga byggnader eller hos folk som öpnnat sina hem för de som är på flykt i sitt eget land.

Ett mål ris om dagen

Utanför en byggnad ringlar sig kön lång. De köar för att få ris och soppa som FN:s livsmedelsprogram delar ut, de flesta är barn.

Faleh, hans 8-åriga syster Randa och två kusiner har gått en kilometer hit för att få mat.

För många är det här det enda målet mat om dagen.

Randa berättar att hon saknar sina vänner mycket. Hon säger deras namn och berättar vad de brukade göra hemma i Sinjar.

– Vi brukade spela boll på skolgården och så spelade jag teater, berättar hon och ler lite när hon tänker på minnena.

Såg människor falla ihop

I matkön står också tolvårige Zidan.

– Vi lämnade allt bakom oss och gick upp på berget. Vi hittade några träd att sova under. Vi hade ingenting för än vi kom hit, berättar han.

Han berättar också att han under flykten såg människor falla ihop på marken. Av törst.

När barnen kommit fram i matkön får de några skålar ris som de bär tillbaka till härberget.

Barnen kastar sig över matskålarna. De riskorn som hamnar utanför skålarna skrapar de upp och stoppar i munnen.