I Nato-högkvarteret oroar man sig för att fortsatta militära attacker över gränsen kan dra in Nato på allvar i Syrienkonflikten.

Läget just nu är ju det att den inre konflikten i Syrien sker utan att Nato har gripit in.

Inget ingripande
I fallet Libyen kunde ju Nato – efter ett FN-beslut – ingripa för att skydda civilbefolkningen mot Kadaffi-truppernas angrepp. Nato kunde angripa Kadaffis styrkor, vilket till sist ledde till att han störtades. (Tolkningen av FN-beslutet är dock omstridd. Kina och Ryssland menar att Nato övertolkade beslutet och tog till alltför bryska metoder.)

Det har inte skett i fallet Syrien: FN:s säkerhetsråd kan inte enas. Syrien stöds av Kina och Ryssland som fruktar att ett ingripande stärker västvärldens inflytande.

Misstag?
Minst hundratusen syriska flyktingar finns i Turkiet. Motståndsgrupper gör räder in i Syrien. Den syriska armén har alltså orsak att slå till inne i Turkiet.

Den syriska attack som häromdagen orsakade ett turkiskt motanfall kan ha varit ett misstag. Syriens ursäkt kan möjligen tyda på det.

Syriska kränkningar
Nu har alltså Turkiets parlament har gett klartecken till militära turkiska motattacker om Syrien fortsätter att beskjuta turkiskt territorium.

Detta kan i sin tur trappa upp gränsstriderna. Redan tidigare har det ägt rum syriska kränkningar mot turkiskt territorium men då har reaktionerna inte blivit så kraftiga som nu.

Kris i Turkiet?
Efter parlamentsbeslutet utbröt protester i Turkiet mot krigshandlingar. En opinionsmätning visar att en majoritet på 76 procent uppges vara mot.

Krisen i Syrien kan alltså leda till en inrikespolitisk kris också i Turkiet.

Den turkiska regeringen är också fånge i drömmar om att spela en viktig utrikespolitisk roll i regionen. Den nationella prestigen kräver att man visar omvärlden att man är beredd att slå till mot minsta attack.

Regional stormakt
Det handlar i hög grad om den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogans strävanden att göra Turkiet till en regional stormakt.

Till exempel försökte Turkiet tidigare – och verkade ett tag att lyckas – få till stånd samtal mellan Israel och Syrien om att lösa de båda ländernas långdragna konflikt om Golan-höjderna, som är syriskt territorium men som Israel ockuperar.

Prestige
Turkiet har efter den arabiska våren i många arabländer blivit ett slags mönsterland. Så som den islamistiska regimen i Turkiet fungerar, just så vill många att arabiska länder också ska fungera. Det gäller också ett befriat Syrien.

Det är alltså mycket av prestige som står på spel för Turkiet, som har haft goda relationer med Syrien. Nu har man insett att det är de oppositionella krafterna i Syrien som har framtiden för sig.

Radikalisering
Samtidigt finns det även i Turkiet en oro för att de utdragna inbördes striderna i Syrien kan påverka Turkiets säkerhetsläge.

Det sker en radikalisering bland de syriska regimfientliga grupperna. Uppgifter om militanta islamitiska terrorgrupper cirkulerar.  Om dessa grupper kan få fast fot i Turkiet – som flyktingar – har ett hotfullt läge uppstått.

Då har vi alltså plötsligt  al-Qaida-liknande grupper på Nato-territorium.

Ökat fokus
Hur ska Nato göra om Turkiet plötsligt blir stationeringsort för globala terrorister? Turkiet har hittills fått solidaritetsförklaringar från Nato, men inte mer.

Genom FN-resolutionen som fördömer Syriens attack riktas nu än mer fokus på den pågående konflikten vid den turkisk-syriska gränsen.

Mycket står på spel
Alltsammans blir ett stort problem för Nato. Hittills har ju vare sig Nato eller FN kunnat ingripa mot Bashar-regimens mördande i Syrien.

Ingen har egentligen vågat, eftersom så mycket av stabilitet i regionen står på spel - och att en kamp mot den syriska armén kan kräva militära resurser som Nato saknar.

Men om gränsstriderna fortsätter, då kan Nato tvingas stötta Turkiet. Det vill man inte eftersom man troligen är medveten om att resurser saknas. Man manar beskedligt till besinning. Men vad gör man om ett Nato-land kan plötsligt blir gömställe för stridande al-Qaida-liknande grupper?