Den senaste åren har jag tillbringat mycket tid i olika syriska flyktingläger – i Turkiet, Irak, Jordanien och Libanon.

De första familjerna som flydde över gränsen till Turkiet trodde att de snart skulle återvända hem. Många var övertygade om att regimen i Damaskus snart skulle falla, och att de bara skulle behöva tillbringa några månader i flyktingläger. Nu har det snart gått fyra år.

Ett helt liv i tältläger

Den svåraste tiden i lägren har varit vintrarna, och de som drabbats hårdast är barnen. Jag kommer aldrig glömma ett besök förra året i ett läger i norra Libanon. På grund av kylan var nästan alla barn sjuka och många var undernärda.

Det är tungt att inse att många av barnen jag träffar har tillbringat större delen av sina liv i ett tält – utan el, värme, rinnande vatten och toalett. Många av barnen har inte gått i skolan på flera år, de har inte som andra barn fått möjligheten att lära sig läsa och skriva – och i stället tvingas de jobba eller tigga för att hjälpa till att försörja familjen.

Och eftersom kriget i Syrien rasar vidare, och kan komma att pågå i decennier, kan en hel generation syrier nu gå förlorad.

Paniken sprider sig

Nu är jag tillbaka i Libanon för nya reportage om den svåra situationen för flyktingarna. Samtidigt som vintern närmar sig har FN larmat om att de inte längre har råd med mathjälp till mer än 1,7 miljoner flyktingar och varnar för att tusentals kan komma att svälta.

Bland många syriska flyktingfamiljer här i Libanon sprider sig paniken.