-Jag hävdar att Kadaffiregimens möjligheter att politiskt eller militärt påverka utvecklingen är synnerligen begränsade. Man kan mycket väl säga att regimen har fallit, säger han.
-Men man går inte från en ruta till en annan, från krig till fred. Vad vi går mot är en, kanske väldigt långvarig, process med mycket osäkerhet och instabilitet där olika former av stridigheter kan förekomma.

Ingen kontroll
Samtidigt vänder sig Ring mot påståendet att rebellerna "kontrollerar" Tripoli.
-Det som sker är att rebellerna är i Tripoli, men de uppbär knappast någon kontroll. Och lojaliteten även inom rebellgruppen tror jag kan vara lite svävande.
Enligt Ring är det tänkbart att Kadaffis son Saif al-Islam, som uppgavs ha gripits av rebellerna men senare likväl rörde sig fritt i Tripoli, faktiskt blev gripen men med hjälp av pengar mutade sig fri.
Nato lär även fortsättningsvis ha behov av de svenska Gripenplanens spaning, och behöver troligen också utföra precisionsanfall, tror Ring.
-Palatsområdet är antagligen ganska välbefäst och möjligheterna för rebellerna att göra en militär rensning av det är små eller obefintliga.

Risk för laglöshet
Samtidigt blir Natos roll inte lika viktig som tidigare.
-Det är snarare den civila utvecklingen som kommer att avgöra hur väl det går, säger Ring.
-Det absolut värsta scenariot jag kan se är inte att det åter skulle uppstå stora militära strider som skulle förändra situationen. Det är snarare att det civila samhället faller samman med fullständig laglöshet, plundring och annat som vi såg i Bagdad. En sådan situation skulle rebellarmén aldrig kunna kontrollera, den har inte de resurserna eller den kompetensen.

TT