Människorna i West Point är unga, fattiga och outbildade. Nu är de också inspärrade i sin egen slum. Många ansikten uttrycker likgiltighet. En del har vuxit upp med inbördeskrig, våldtäkter och drogade barnsoldater. Umbäranden för dem är en del av livet.
Men många yngre uttrycker ilska och frustration. Varför ska vi som är friska spärras in för att några fall av ebola konstaterats just här, är ett återkommande argument. Borde inte hela stan stängas av i så fall? Varför just vi, undrar arga unga män som ofta kommer fram och klagar sin nöd till oss.
”Förvärrar bara epidemin”
Avspärrningarna är en omyndighetsförklaring. För nu berövas de rätten och möjligheten att försörja sig själva. De som hade jobb har på några få dagar blivit hjälpberoende av FN-organet World Food Programmes mattransporter.
– Karantänen förvärrar bara epidemin. Här finns ingen klinik som kan ta emot folk med ebolasymptom. Och det vet folk. Därför stannar de med ebolasymptom hemma i sina trånga bostäder och smittar de ännu fler av sina familjemedlemmar, säger Joseph Denau, en sjuksköterska vi träffar på den enda vårdcentralen som fortfarande är öppen i West Point.
Läkare har flytt
Epidemin kan stoppas, säger sjuksköterskan Joseph. Men då måste insatserna sättas in mot de smittade, inte mot de som inte fått viruset. Först måste de diagnostiseras. Under tiden ska de med en misstänkt smitta vara isolerade. Och blir diagnosen ebola går det att häva sjukdomen med dropp och vätskeersättningar under förutsättning att sjukdomsförloppet inte gått för långt. För när de smittade börjar blöda är det för sent.
Problemet är att läkarna, sjuksköterskorna och sjukhuspersonalen till stora delar flytt sina arbetsplatser. Orsaken är brist på skyddsutrustning och brist på resurser som kan rädda patienterna. Varför stanna kvar när ingen bot finns? En stor del av drabbade är just sjukvårdspersonal.
Krävs större resurser
Förtroendet för sjukvården i de drabbade länderna var dåligt redan före ebolaepidemin. Nu finns ingen sjukvård att ha något förtroende för. Under tiden växer epidemin. Det är en kapplöpning mot tiden.
För, som Läkare utan gränsers Frankrikechef sa i dag, om inte fler aktörer än FN:s världshälsoorganisation och Läkare utan gränser griper in nu, kommer epidemin att öka okontrollerat. Åtminstone i fattiga länder med en lika bristfällig sjukvård som i de länder som redan drabbats värst här i Västafrika.
Å andra sidan – ser folk att det finns sjukhus och vårdcentraler som kan bota ett stort antal ebolapatienter, kan kanske förtroendet för sjukvården återställas. Därför, säger både Joseph Deanu i West Point, och Mergo Terzian i Paris, måste det internationella samfundet gripa in med betydligt större resurser än hittills.