Missnöjet var djupast i den arabiska våren men även euro-krisen visade på en stort missnöje med de styrandes oförmåga. Om flera stora händelser i nyhetsflödet kan man säga, att de inleddes 2011 men att fortsättning följer under 2012.

Tunisiens, Egyptens, Libyens och Jemens diktatorer är störtade. Men den inre kampen om makten fortsätter. Islamistiska grupper, som tidigare förtryckts, har nu vuxit sig starka. Detta är något som omvärlden nu måste leva med.

Ger 2012 svaret?
Om dessa islamistiska strömningar också genomför ett program, som innebär strängare lagar och kvinnoförtryck vet vi inte än. 2012 kan kanske ge svaret.

Läget är oklart i Jemen, ett av världens vaptentätaste länder. Härskaren gav upp till sist, men inbördes- strider hotar.

I Libyen stod det klart att miliser och olika maktgrupper kommer att fortsätta slåss om makten. Kampen mot den sittande militären i Egypten fortsätter under 2012.

Osäkert kort
Det osäkraste kortet är Syrien. Militärregimen visade sin brutalitet mot den förvånansvärt starka oppositionen.

Frågan i slutet av 2011 är: Hur ska det fortsätta i Syrien? Ett stöd utifrån för oppositionen skulle kunna starta en större konflikt som drar in en rad andra stater.

Läget blir extra komplicerat av att Syrien gränsar till den numera Syrienkritiska Nato-medlemmen Turkiet. När regimen dessutom uppger att al-Qaida nu finns i landet, kan läget bli ännu mer förvirrat.

Största omvälvningen
Den arabiska våren är den största omvälvningen av maktförhållanden i världen åtminstone sedan Berlinmuren föll.

I efterhand kan man säga att väst delvis bar skulden till missförhållandena: Man stöttade diktaturerna i hopp om "ordnade förhållanden", vilket innebar förtryck.

Minskad tilltro
Protesterna i eurokrisens spår var också ett uttryck för missnöje med de styrande. I en rad länder - som Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien - ledde det till regeringsskifte.

Tilltron till de styrande minskade. Hela euro-konstruktionen vilade på lös grund: De styrande insåg inte vikten av en gemensam ekonomisk politik. Man kan se det som inkompetens, som undergräver tilltron till demokratin.

Olösta kriser
Också i detta fall kan man säga att fortsättning följer. Inga av de nya kriser som fått stora rubriker under 2011 är lösta.

Också i Ryssland skakades "Systemet Putin" av en valprotest från väljarna. Missnöjet gäller brist på demokrati och frågan ställs varför ryssarna inte fått det bättre.

Får vi en rysk vår under 2012, då presidentvalet hålls?

Skräckexempel
Även i Östeuropa har tilltron till demokrati och marknadsekonomi minskat. Ett skräckexempel är Ungern där regeringen nu styr närmast enväldigt och ett nynazistiskt parti växer sig allt starkare.

Också i USA påverkade två massrörelser politiken. Den republikanska Tea party-rörelsen tvingade republikanerna till en benhård nej-sägar-politik som gjorde att president Obama till stora delar var en maktlös president.

En viktig seger vid årsslutet över republikanerna i kongressen om skattesänkningar kan bara delvis ändra helhetsintrycket.

Starkt stöd
Occupy Wall Street-rörelsen visade samtidigt på ett folkligt missnöje med det marknadsekonomiska systemet. Opinionsmätningar under året visade på ett starkt stöd för rörelsens grundläggande kritik.

Också Obama slog an ett slags "klasskamps- retorik" när han beskyll- de republikanerna för att bara gynna de rika och när han krävt ökad skatt för de rika.

USA försvagat
USA var även försvagat utrikespolitiskt. Det märks i synnerhet i Palestinafrågan, där USA ömkligen har misslyckats och inte åstadkommit någonting.

Valrörelsen i USA började redan 2011 med republikanernas många tv-sända debatter mellan kandidaterna. Men skiftningarna i opinionen tyder på att republikanerna har klara ledarproblem.

Lamslaget
Obamas dåliga opinionssiffror ökade därför inför valet 2012, som förmodligen gör att USA under hela året är lamslaget, både utrikes- och inrikespolitiskt.

Två nya hotbilder växte fram under året.

Kärnkraftshaveriet i Japan innebar att världen för första gången drabbades av en härdsmälta. Rädslan för kärnkraftens baksidor ökade: Tyskland fattade ett beslut att avveckla kärnkraften.

Ändrad hotbild
Attentatet i Norge ändrade plötsligt på hotbilden i Europa: Inte det islamistiska våldet var det stora hotet utan det höger- extremistiska och rasistiska våldet.

I en rad stater finns invandrarfientliga partier som nästan har blivit en del av den politiska vardagen. Framtida forskning får visa om denna normal- isering av rasmässiga tankar också gynnade framväxten av extrema terrorgrupper.

Planmässiga mord
Även i Tyskland avslöjades en högerextremistisk liga som under en rad år planmässigt mördat invandrare. Frågan uppstod om inte säkerhetspolisen i Västeuropa ägnat alltför stor tid åt muslimer och struntat i de inhemska extremisterna.

USA lämnade under året formellt Irak, och i slutet av året avtecknade sig redan en bild av nya strider mellan olika maktgrupper.

Talibanerna åter?
USA förberedde sig även på att lämna Afghanistan och även här kan vi räkna med fortsatta inre konflikter under 2012. Kommer talibanerna tillbaka?

Usama bin Ladin dödades i en USA-attack men hans al-Qaida lever kvar. USA:s spända förhållande till atomvapenmakten Pakistan ("världens farligaste land") fördjupades genom den attacken.

Försvann
Kadaffi och bin Ladin försvann alltså. Den bosnienserbiske ledaren Ratko Mladic greps, misstänkt för folkmord. ETA lade ner vapnen i Spanien.

Det finns kanske hopp om en demokratisk framtid i Burma. Kuba lovade frige politiska fångar. Kanske förändrade detta världen i framtiden.

Nordkorea
I slutet av året dog Nordkoreas Kim Jong-Il. Frågetecknen om utvecklingen i landet under det kommande året är många.

Blir det en intern maktkamp? Vill den nye ledaren visa sin makt genom nya atomvapen- och robottester?

I denna osäkra värld har Kina närmast framstått som stabilt.

Trendskifte
Den kinesiska ekonomiska effektiviteten hittills har under året gett upphov till frågan om ett diktatoriskt samhällsskick är effektivare än demokratiska.

Det är den gamla västvärlden och Östeuropa som varit de mest krisdrabbade under året. I Asien, Afrika och Latinamerika finns i stället tecken till en positiv utveckling.

Frågan - som nog inte ens kan besvaras under 2012 - är om år 2011 innebar en bekräftelse på ett trendskifte i den globala maktbalansen.

Bo Inge Andersson
bo_inge.andersson@svt.se