Karantänsbeslutet togs sedan en klinik som behandlade misstänkta ebolapatienter stormades av ungdomar inne i West Point. 17 patienter med ebolasymtom rymde, och för att stoppa smittan spärrades hela stadsdelen av med hjälp av säkerhetsvakter, polis och militär.
Trots att de förrymda patienterna kom till rätta fortsatte karantänen. All normal verksamhet i stadsdelen stryptes, och vid minst två tillfällen drabbade uppretade ungdomar samman med kravallpolis, som sköt med skarp ammunition.
Massiv kritik
Kritiken mot karantänsbeslutet har varit massiv. Ebolasmittan finns inte bara i West Point, och att spärra av hela Monrovia skulle paralysera huvudstaden.
Insikten om hur ebola smittar har också slagit rot; genom nära fysisk kontakt och via kroppsvätskor. Viruset är väldigt smittsamt, men överföringen kräver nära kroppskontakt och att viruset tas in i kroppen vi a slemhinnor eller öppna sår. En karantän hade möjligen varit nödvändig om smittan varit luftburen, men det är den alltså inte.
Karantänen innebar att de ebolasmittade inne i West Point inte kunde ta sig till den enda fungerande kliniken i östra Monrovia som behandlar ebolapatienter. I stället blev de kvar i sina trångbodda bostäder och utgjorde där en dödlig smittkälla för sina familjemedlemmar.
Troligen hade därför myndigheterna nu insett att karantänen gjort större skada än nytta.
Beroende av hjälp
Karantänen gjorde också invånarna i West Point beroende av hjälp utifrån. FN-organet World Food Programme levererade ris, bönor och olja. Livsmedelshjälp till mycket fattiga människor är ibland den enda utvägen i akuta nödsituationer, men riskerar också att bli en permanent del av de fattigas ekonomi.
Det West Point, Monrovia och Liberia just nu behöver är fler kliniker som på ett effektivt sätt tar emot ebolapatienter. Insikten om att ebola går att bota om patienterna kommer in i ett tidigt stadium och får en snabb och effektiv vård med dropp och vätskeersättning, börjar nu sätta sig.
Men fortfarande är skräcken för att bli smittad, ogrundade rykten om hur smittan sprids, och – framför allt – bristen på en effektiv sjukvård de största hindren för att få kontroll över den växande ebolaepidemin i Liberia och grannländerna Sierra Leone och Guinea.