Det som komplicerar allt för Obama är att attackerna mot USA:s ambassader har blivit slagträ i valrörelsen. Något utrikespolitiskt tema har hittills inte dykt upp. Nu har man fått ett som handlar om USA:s säkerhet och ära i främmande land.

Måste visa fasthet
Det gör Egypten-frågan än mer besvärlig för president Obama. Han måste både visa fasthet gentemot Egypten och övriga arabiska regeringar. Han måste kräva att de ingriper mot våldsbenägna demonstranter.

Men samtidigt måste han försöka hålla sig väl med de nya regimerna i arabvärlden. Obama måste å ena sidan säga att islam i sig inte är våldsamt. Å andra sidan måste han visa att han inte tolererar våld som utförs i islams namn.

Kärvt samtal
Enligt New York Times ska president Barack Obama i ett mycket kärvt telefonsamtal med Egyptens islamistiske president Muhammed Mursi ha varnat den egyptiska ledningen för att den hittills intagit en alltför slapp hållning till de oroligheter som fokuseras på amerikanska ambassaden i Kairo.

Obamas varning handlar om pengar. Obama kan varna egyptierna utifrån en ekonomisk styrkeposition.

Näst största bidraget
Det handlar om totalt cirka 2 miljarder dollar som USA ger Egypten i olika former av bidrag. Bland annat får militären 1,2 miljarder.

Detta är de näst största utlandsbidrag som USA betalar till något land. I topp ligger Israel.

Det som retar Washington är att den egyptiske presidenten varit snar med att förkunna sina sympatier för dem som demonstrerar mot den islamfientliga filmen som upprört sinnena.

Illusion
Däremot kom empati med amerikanska diplomater först i andra hand – och Mursis uttalande att han sympatiserade med fredliga protester blev tydligen för mycket för Obama.

Men  den ekonomiska styrkepositionen är delvis en illusion: Man är beroende av värdlandets säkerhetsstyrkor för att säkra en ambassad.

Knipa
Om de inte ingriper – utan sympatiserar med demonstranterna – ja, då lever diplomaterna farligt.

Och om de ingriper – ja, då kan de inhemska styrande plötsligt hamna i motsättning till opinioner i den egna befolkningen.

Vad som kan hända är att den sittande USA-presidenten kan komma i knipa när det gäller att bevilja Egypten bidrag, om oroligheterna fortsätter. Om han inte reagerar tillräckligt kraftfullt kan republikanernas Mitt Romney beskylla honom för svaghet.

Svag position
Utrikespolitiskt är det faktiskt USA som befinner sig i en svag position. För tidigare har Egypten fungerat som en stabiliserande faktor i Mellersta Östern. USA:s nära förbindelser med Egypten har också inneburit en säkerhet för Israel.

Nu är det oklart vad den islamistiske president Mursi egentligen vill. Han har gjort ett officiellt besök hos Irans president Ahmadinejad, en svuren fiende till USA.

Detta kan tolkas som att Egypten söker sig fram på vägar som inte är USA-vänliga.

Stabiliserande faktor
Om Egypten inte fungerar som en stabiliserande faktor kan nya krigshandlingar blossa upp i Gaza-området och troligen på andra platser också inom de palestinska områdena. Det är alltså Egypten som har ett utrikespolitiskt övertag över USA:

Så oron i Washington är stor. Att på nytt få lugn och ro runt ambassadbyggnader är rent utrikespolitiskt det lilla problemet. Det stora problemet är hur USA ska kunna samarbeta med Egypten och samtidigt kunna samarbeta med Israel.

Oklart om makten
Om det går är det ingen som riktigt vet. Eller hur den politiken ska utformas. Det beror delvis på att maktförhållandena i Egypten är oklara: Hur stor makt har Mursi nu sedan han gjort sig av med en rad högt uppsatta militärer?