För några veckor sedan såg läget ut som om Israels premiärminister Benjamin Netanyahu skulle bli en ganska klar vinnare och att ett extremistiskt nationellt parti – Judarnas hem – skulle bli den stora kometen. Det skulle bereda väg för en än konservativare regering än den sittande.
Ändras plötsligt
Den sittande regeringen har utvidgad de judiska bosättningarna – olagliga enligt internationell rätt – och bidragit till att palestinierna inte vill förhandla med israelerna.
Nu ändras plötsligt detta. Det som också har ändrats är att andra frågor än krig och fred har varit viktiga för väljarna. Den ensidigt nästan militära inriktningen har kompletterats av annat.
Rädsla för isolering
Det betyder att de höga levnadskostnaderna och sociala och ekonmiska oättvisor också kommit i dagens ljus.
En sak som säkert påverkat valet är de israeliska väljarnas rädsla för att landet blir alltmer internationellt isolerat. Att de palestinska områdena fick uppgraderad status i FN är ett tecken på att världsopinionen blåser mot Israel. Och USA:s president Barack Obama ska också ha varnat Israel för en långgående isolering där Israel snart bara ser sig omgivet i världen av kritiska stater.
Förändring om Palestina?
Partiet Yesh Atid har koncentrerat sig på levnadskostnader och på att ta bort alla de privilegier som i dag de ortodoxa judarna har. Man vill dessutom starta nya fredsförhandlingar med palestinierna.
Det har Netanyahu visserligen också sagt, men kanske kan det nya partiet medföra en förändring i den allmänna palestinapolitiken – även om partiet vägrar godkänna att östra Jerusalem delas.
Nya partner
Förändringen av politiken kan komma därför att Netanyahu nu tvingas välja andra samarbetspartner än de nationalreligiösa om han ska samarbeta med Lapid om att ta bort de religiösa privilegierna.
En rad av hans tidigare samarbetspartners faller bort i protest om de religiösa privilegierna också faller bort, vilket skulle innebära en revolution i Israel – och en anledning till uppslitande inre konflikter.
Andra partner
Frågan är om fler mitten och vänsterpartier kan ingå i Netanyahus koalition. Arbetarpartiet sa nej före valet men sådana nej är kanske inte att lita på efter åt.
Mittenpolitikern Tzipi Livni – en gång ledare för ”nästanregeringspartiet” Kadima – föreslog före valet att mitten skulle skapa en allians för att samarbeta med Netanyahu och hindra honom att gå längre år höger.
Det finns alltså klara tecken på att väljarna vill ha en annan politik. Nu återstår det att se om det verkligen också gäller palestinafrågan eller om det blir en strid om inre frågor som ekonomi och religion.