Det är en historia full av hemliga möten med livet som insats. Här är SVT:s utsände, Johan Ripås, berättelse:

Den tjugoförsta augusti blir jag kontaktad av en för mig okänd man här i Nairobi, Kenya. Mannen hävdar att en vän till honom har videomaterial som avslöjar tortyr och massavrättningar i Ogadenregionen i Etiopien. Videomaterialet sägs också visa hur den etiopiska regimen iscensatt och förfalskat bevisningen mot de fängslade  svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Är det sant skulle det vara politiskt sprängstoff.  

Gömd på ett hotellrum i Nairobis utkanter sitter mannen som har smugglat ut videorna från Etiopien. När jag första gången träffar Abdullahi Hussein Ali berättar han att han arbetade inom den etiopiska förvaltningen men att han hoppade av när regimens sanna natur blev uppenbar för honom. Och han säger sig veta att den beryktade etiopiska säkerhetstjänsten nu jagar honom i Nairobi.

–Etiopiens säkerhetstjänst jagar mig och jag har fått uppgift om att mitt namn nämns på hemsidor och regeringen försöker komma åt mig. Så jag svävar i fara, säger han.

"Vill inte höra sanningen"

Samtidigt, i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, syns de första offentliga tecknen på att Abdullahi ska raderas ur människors medvetande. En affisch visar ett möte mellan Etiopiens dåvarande premiärminister Melez Zenawi i ett möte med landets så kallade ungdomspresidenter. Abdullahi syns i vit tröja med en mikrofon i handen. Men när det blir känt att Abdullahi hoppat av målas han helt enkelt över.

–De vill inte höra sanningen och låter ingen tala klarspråk, säger Abdullahi.

Vi planerar våra möten noggrant. Hela tiden nya platser och nya telefoner. Byte av bilar. Abdullahi måste lita på mig. Men förtroendet saknas fortfarande, han vågar inte lämna över videomaterialet. Han kommer från en politisk miljö där lögner tillhör vardagen.

–Det har varit väldigt svårt att lita på er. Vi kände ju inte varandra och det var en jobbig period. Jag levde under dödshot och vi tillhör olika kulturer, berättar han för mig senare.

Plötsligt kommer det uppgifter från ett helt annat håll att de svenska journalisterna ska släppas. Jag packar min väska för att åka till Etiopien och rapportera om frisläppandet. Planet går 06:30 på morgonen, men sent kvällen innan träffar jag Abdullahi och några av hans bekanta. Nu måste jag få videomaterialet så jag kan ta det med mig. Nu måste han bestämma sig.

Men så händer det som inte får hända. Strax efter midnatt grips vi på ett hotell av kraftigt beväpnad kenyansk polis.  Men det visar sig handla om någonting helt annat. En av Abdullahis bekanta har misstagits för att vara Al Shabab-terrorist, han har uppträtt misstänkt på hotellet.

Riskerar sitt liv

För Abdullahi är det farligt. Om hans identitet röjs är sannolikheten stor att han deporteras till Etiopien. Men några timmar och några tusen shilling senare släpps vi. Då bestämmer sig Abdullahi. Tidigt på morgonen kopierar jag videomaterialet i taxin på väg till flygplatsen.

–Jag har till sist bestämt mig för att lita på er fullt ut. Jag är glad att det blev så och jag känner att ni är ärliga, säger Abdullahi til mig.

När jag anländer till Addis Abeba har jag en obehaglig överraskning till den etiopiska regimen i min dator. Bara timmar efter att Johan Persson och Martin Schibbye har lämnat Etiopien publicerar Sveriges Television avslöjandet att bevisningen i rättegången mot journalisterna var fullständigt fabricerad. Nyheten slår ner som en bomb och drar fullständigt ner byxorna på den etiopiska regimen.

Men Abdullahi har mer material och det vet den etiopiska säkerhetstjänsten. Nu är det inte bara sitt eget liv han riskerar. Släktingar som inte kunnat lämna Ogadenregionen grips och försvinner.

- De har gripit min farbror och de har också gripit mamman till min brors fru. Men den övriga släkten, mamma, min lillasyster och mina bröder har lyckats lämna Etiopien och befinner sig nu på en säker plats.

SVT publicerar flera avslöjande reportage om tortyr och mord i Ogenregionen. För Abdullahi handlar det nu om att gömma sig och ta en dag i taget. I Etiopien var han en ung man med strålande framtidsutsikter. Men han lämnade allt – hus, karriär och vänner för att berätta det han sett.

–Jag riskerade mitt och min familjs liv eftersom det som pågår i regionen är fruktansvärt och det sker i tysthet. Jag kunde inte bara titta på när civila dödas dagligen och när människor torteras. Jag kunde inte bara se på.

Ett liv utanför Ogaden

Abdullahi säger att han inte har något att dölja från tiden då han arbetade för den etiopiska regimen. Han menar att han bytte sida långt innan han lämnade landet och gav mig videorna.

–Idag skäms jag inte för nåt som jag har gjort. När jag anslöt mig visste jag inte om de betedde sig anständigt. Senare insåg jag att man begick övergrepp mot folket. Då bestämde jag mig för att hoppa av och arbetade inte längre åt dem. Jag arbetade för folket, för att visa världen vad som pågår.

För Adbullahi handlar det nu om att börja om. Försöka hitta ett liv utanför Ogaden och Etiopien. Ställa sig längst bak i kön bland andra flyktingar. Kvällen den 16 oktober lämnar jag Abdullahi på Jomo Kenyatta Airport. Klockan 22.30 lyfter hans flyg mot Stockholm. Den 19 oktober begär han politisk i Sverige.

–Jag ska flyga till Sverige och vet inte hur livet kommer att te sig där. Jag vet inte vad jag ska göra där. Det viktiga är att vara i säkerhet. Jag hoppas att allt ska ordna sig, bara jag får leva i trygghet, säger han när vi skiljs åt på flygplatsen.