Africa check har specialiserat sig på att gå igenom fakta om Afrika som leveras i internationella medier.
Och enligt organisationen finns inga fakta alls som stöder uppgiften om de tiotusentals barn som sägs utsättas för sexhandel. Den enda tillgängliga statistik visar 248 rapporterade fall av trafficking. Självklart finns det ett mörkertal, men det kan inte vara i närheten av det som påstås, säger Julian Rademeyer som är redaktör för Africa check.
Det var i samband med fotbolls-VM i Sydafrika 2010 som flera hjälporganisationer började hävda att det skulle finnas tiotusentals fall av trafficking i Sydafrika. Påståendet har levt kvar sedan dess och levererats som fakta i internationell media. Men när Africa check tittade närmare på siffrorna hittade de ingen som kunde säga var de kom ifrån. Istället tycktes det handla om att humanitära organisationer har överdrivit för att få pengar till sin verksamhet.
Humanitära organisationer sprider oriktiga fakta
– Det är främst humanitära organisationer som jobbar emot trafficking som publicerat siffror om att det skulle finnas tiotusentals, eller till och med hundratusentals fall årligen i Sydafrika. Med dessa siffror kan de får mer pengar till sin verksamhet, säger Kate Wilkingson som är researcher på Africa check.
Exemplet med traffickingsiffrorna är långt ifrån det enda som Africa check har granskat och funnit att det inte finns stöd för de fakta som publiceras.
Det rör sig om mängder av områden. Hälsa, kriminalitet, sjukvård för att nämna några, säger Julian Rademeyer.
Desinformation sprids snabbt i de afrikanska länderna. Oftast saknas pålitliga kontrollorgan och i många länder presenterar myndigheterna statistik som antingen är justerad för att passa makthavarna, eller helt enkelt bara illa underbyggd.
Häpnadsväckande siffror säljer
Och i brist på kontrollorgan får enskilda organisationer stor makt och kan publicera häpnadsväckande fakta. Och journalister gör sällan några djupare kontroller, eftersom häpnadsväckande fakta säljer. Som i fallet med de 30 000 traffickingoffren.
– Den humanitära organisationerna publicerar dessa fakta och journalisterna gör ingen ordentlig bakgrundskoll. Många tidningar vill ju ha sådana här drastiska uppgifter för att det säljer lösnummer, säger Julian Rademeyer.