Flygförbud över Libyen känslig fråga

Febrila diskussioner pågår i EU, Nato och FN om att införa en flygförbudszon över Libyen. Men frågan är känslig och splittrar länderna.

Publicerad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten

I slutet av veckan står Bryssel värd för en rad möten på hög nivå, som alla har Libyen på agendan. Försvarsministrarna i Nato samlas liksom EU:s utrikesministrar och på fredagen anländer alla EU:s stats- och regeringschefer för ett extrainsatt toppmöte.

Pressade att agera
Situationen i Libyen pressar EU och Nato allt mer att agera för att få stopp på våldsamheterna. En flygförbudszon skulle skydda människor från Gaddafis flygattacker, tror en del, till exempel Storbritannien, Frankrike och en majoritet i EU-parlamentet.

-Vi måste väga för- och nackdelar väldigt noga. Det skulle kunna ses som att vi skyddar civilbefolkningen, men lika gärna som ett rent militärt ingripande, säger en EU-diplomat.

USA vill ha FN-mandat
USA:s försvarsminister Robert Gates har varit tydlig med att en flygförbudszon i verkligheten innebär ett militärt angrepp, eftersom det libyska flygförsvaret måste slås ut för att de Natoplan som ska övervaka zonen inte ska riskera att bli nedskjutna.

USA:s erfarenheter från Irak gör att amerikanerna vill ha ett mandat från FN:s säkerhetsråd i ryggen innan ett flygförbud införs. Men sannolikheten att Ryssland och Kina ska rösta ja är liten.

Natoministrarna kommer därför, enligt Washington Post, att diskutera om stöd från andra internationella samfund är rättsligt vattentätt, till exempel Arabförbundet och Afrikanska unionen.

EU anklagas för dubbelmoral
EU-länderna har anklagats för saktfärdighet och dubbelmoral under utvecklingen i Nordafrika.

Till exempel var Italien till en början försiktigt med kritik mot Gaddafi, men har nu mer och mer anslutit sig till EU-linjen. Italien styrde Libyen under många år och har starka ekonomiska band till sitt grannland.

Även Frankrike, som annars brukar framhålla sina goda kontakter med Nordafrika och just nu är G20-ordförande med tillgång till en global scen, var märkligt tyst i början av händelseförloppet. Alla goda kontakter med olika regimer blev plötsligt till inrikespolitiska kvarnstenar och utrikesminister Michele Alliot-Marie tvingades avgå.

President Nicolas Sarkozy försöker nu att återta initiativet genom att kräva det extra EU-toppmötet och driva på för en flygförbudszon och sanktioner.

Maria Davidsson/TT