Det är ett internationellt team på över 50 forskare och analytiker som gått igenom de 22 sanktioner som beslutats av FN sedan 1991. Nu har teamet sammanställt den första rapporten som visar att bara var femte sanktion varit effektiv.
Svårt att övervaka
En förklaring till det dåliga resultatet är att FN:s mest använda sanktionsåtgärd, vapenembargo, fungerar dåligt. Ett exempel är det vapenembargo mot Somalia som infördes redan 1992. Trots embargot har de grupper som kämpat om makten aldrig haft några problem att beväpna sig.
– Det är svårt helt enkelt att övervaka legala och illegala handelsflöden med vapen. Det går över gränser som ofta är porösa och där det finns få inspektions- och övervakningsmekanismer, säger Mikael Eriksson som är forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och en av författarna bakom rapporten.
Handelsförbud effektivt
Om ett vapenembargo införs är det viktigt att det även finns FN-mandat, resurser och politisk vilja att också övervaka och rapportera om de situationer där stater bryter mot ett vapenembargo.
Vanligtvis är det mest effektivt när FN kan skräddarsy ett sanktionsprogram med olika politiska och ekonomiska åtgärder så som viseringsförbud, frysningar av tillgångar och förbud med handel av till exempel ädelträ och diamanter.
Sanktionerna mot Liberia lyckade
Ett paradexempel var insatsen mot krigsherren Charles Taylor i Liberia. En viktig åtgärd för att sätta press mot honom var att slå till mot diamanthandeln som användes för att köpa vapen och inflytande.
– När Charles Taylor upptäckte att det internationella samhället bröt dessa handelsvägar då gick han över till handel med ädelträ. Och då var säkerhetsrådet snabbt på att införa sanktioner mot handel av just ädelträ. Det är sådana här snabba uppföljningar och strategiska beslut som kan sätta press på stridande parter, säger Mikael Eriksson.
FN:s rykte kan skadas
Problemet för FN är att organisationen aldrig gjort en samlad bedömning över hur deras sanktioner fungerar och det gör att sanktionsinstrumentet ibland blivit verkningslöst och till och med kan skada FN:s rykte.
– Vi ska komma ihåg att sanktioner är ett av FN:s viktigaste instrument för att hantera hot mot internationell fred och säkerhet, säger Mikael Eriksson.
Därför är det viktigt att det finns en trovärdighet på vilket sätt riktade sanktioner används, menar han.
– Om man inte har en tydlig strategi eller utvärdering så finns det risk för att FN uppfattas som en papperstiger: en byråkrati som bara ska signalera missnöje snarare än att faktiskt hantera ett missnöje.
”Sanktionerna måste efterlevas”
Det är viktigt att FN genomför utvärderingar av sanktioners effekter både innan och efter att de kommit på plats. På detta sätt får man ut mest kraft och därtill undviker oavsiktliga konsekvenser.
FN:s vice generalsekretare Jan Eliasson anser att de sanktioner som FN tagit måste efterlevas på ett bättre sätt i framtiden.
– Det gäller att man inser att om en sanktion genomförs så är den ett beslut från FN:s säkerhetsråd vilket är bindande för alla stater. Det är den viktigaste slutsatsen där att de efterlevs och det gäller verkligen att man har mekanismer som man kan rapportera om bristande efterlevnad. Och det hoppas jag att vi kan utveckla på akademisk och politisk väg.