Tyska medier uppger att grottmannen möjligen är i bättre skick än man först antagit och att det nu bara behöver ta dagar och inte som tidigare befarats veckor för att få upp honom. Tidigare har man trott att det bara skulle gå att få upp mannen i liggande ställning, nu kanske möjligheterna är fler.
– Patienten är vid fullt medvetande, säger Stefan Schneider från räddningsledningen till tv-kanalen ZDF.
Grottforskaren måste under mycket svåra förhållanden föras upp till markytan i etapper. På vägen från olycksplatsen har flera bivakläger (mellanstationer) upprättats, rapporterar ZDF.
Nordisk hjälp
Räddningsmanskapet kan få hjälp från Norden.
– Jag har beredskap för att åka dit med några andra grotträddare från Skandinavien, men inget är fastställt ännu. Vi måste vänta på en officiell kallelse, säger Mark Dougherty, ordförande i Sveriges Speleologförbund till TT.
Runt 200 personer arbetar med att försöka få upp mannen, som var en av dem som upptäckte Riesendinggrottan i Bayern. I helgen höll han på att utforska den när stenar rasade och skadade honom i huvudet och på överkroppen.
Åla sig fram
Läkare har nått fram till mannen. Även om han kanske inte måste föras upp liggande är passagerna är extremt trånga. Det innebär att endast de grottexperter som är smala nog för att kunna åla sig fram genom sprickorna kommer i fråga, förklarar Mark Dougherty. Dessutom är det kolsvart, halt och bara några grader varmt.
Bara en handfull personer i Tyskland har kompetens att genomföra bärgningen och räddningspersonal har anslutit från Schweiz. De har lyckats att få fram medicinsk utrustning, vatten och mat till mannen.
Grottforskaren sägs vara mycket erfaren och var i grottan tillsammans med två kollegor. En av dem klättrade ensam upp och larmade om olyckan. Det tog honom tolv timmar.
Lodrät ner
Riesendinggrottan är Tysklands längsta och djupaste. Den som vill ta sig ner måste börja med att ta sig 300 meter rakt ner för en lodrät vägg. Sedan fortsätter det mer eller mindre i samma stil ner till 1.148 meter under jord.
Mark Dougherty, som inte varit i Riesindinggrottan men väl i regionen, förklarar att det är det okända som lockar speleologerna:
– Grottor har en speciell fascination, man vet aldrig om man nått den djupaste punkten. Grottor är också mycket intressanta ur ett vetenskapligt perspektiv, exempelvis för att utforska klimatförändringar.