Det är förbjudet att filma på turkiska sjukhus därför tar vi oss in som anhöriga för att få höra flyktingarnas berättelse. När vi går i korridoren står dörrarna till varje sal på vid gavel.

Innanför ligger män utan armar och ben. Män med skottskador som har tappat tal och hörsel och män som är förlamade. De har stridit för rebellsidan och mött hårt motstånd.

Deras berättelser är hjärtskärande. Männen är unga, många är nygifta och har små barn. Hur livet kommer bli som handikappad i Syrien, oavsett krigets utgång, har de svårt att föreställa sig.

Varje dag får de skadade syriska männen på sjukhusen rapporter om hur stridigheterna går i hemlandet bara några mil bort. De har inte slutat bry sig om vem som segrar, men de har också fått helt andra saker att tänka på.