Saw Ung hade kommit till Thailand för att tjäna pengar åt sin familj hemma i Burma. Istället förlorade han tre år av sitt liv.
– En landsman utnttjade mig och sålde mig till en thailändsk sjökapten som sedan gjorde vad han ville med mig, säger Saw Ung till SVT när vi möter honom i Khao Lak på den thailändska västkusten.
30 miljoner slavar i världen
Organisationen Walk Free Foundation, som är baserad i Australien, kom nyligen med sitt Global Slavery Index som visar att nästan 30 miljoner människor lever som slavar runt om i världen. I den siffran räknar organisationen även in människor som utsatts för skuldslaveri, tvångsgifte och människosmuggling.
Flest slavar, 14 miljoner, finns enligt organisationen i Indien, medan Mauritanien är det land som har flest slavar per capita.
Lever i det dolda
När det gäller Thailand beräknar Walk Free Foundation att nästan 500.000 människor lever i slaveri här. En sjunde plats bland de länder som har flest slavar.
Många av Thailands slavar finns bland landets gästarbetare som tros vara mellan 2,5 miljoner och 3 miljoner. Ingen vet säkert eftersom de ofta lever här illegalt.
Saw Ung var en av dem. En dag träffade han en landsman, en kvinna, som erbjöd honom och fem andra burmeser arbete på ett bygge.
Omringades av beväpnade män
En bil tog Saw Ung och de andra på en dagslång färd. När de väl kom fram omringades de direkt av beväpnade män.
– De tvingade ner oss på marken och tog vära plänböcker, mobiltelefoner, väskor och böcker. Sedan fördes vi ombord på en båt och låstes in. När vi släpptes ut var vi redan långt ute till havs.
Ingen chans att fly
Saw Ung och de andra hade inget annat val än att börja arbeta.
– De hotade oss och pressade oss. Kaptenen frågade om vi föredrog att stanna levande ombord eller hellre hoppade i havet.
– Vi väntade och väntad på vår chans. Att vi någon gång skulle komma nära en ö eller fastlandet. Men chansen kom aldrig, säger Saw Ung och slår ut med armarna.
Tre år ombord
I tre år hölls han och de andra kvar ute till havs. Båtens fångst hämtades alltid upp och togs in till land av mindre båtar, som samtidigt passade på att fylla på båtens lager av mat, bränsle och andra förnödenheter.
– Det var ett mycket hårt arbete. Många av mina kamrater pressades och hotades, även när de var sjuka.
Ett gyllene tillfälle
Så en dag kom så chansen Saw Ung väntat på. En dag i augusti i år tvingades båten gå nära land för att serva motorerna.
Saw Ung och ytterligare en burmes lyckades övertyga kaptenen om att det var en bra idé att ta med dem hela vägen in till land som hjälp med olika bestyr. Så fort de kommit i land flydde de.
Fick hjälp och skydd
Saw Ung talar ingen thailändska men hade turen att träffa på en burmesisk kvinna på en marknad.
Hon gav honom namn och telefonnummer till en frivilligorganisation som hjälper burmesiska gästarbetare. Saw Ung kunde ta sig dig.
Vågar inte gå till polisen
När vi frågar honom om han gått till polisen och berättat allt skakar han på huvudet.
Ett skäl till att han inte vänt sig till polisen är att han ju faktiskt är här i Thailand illegalt, men det finns också ett annat mycket tungt skäl.
– Jag kände igen en av de beväpnade männen som tvingade ombord oss på båten. Han är thailändsk militär. Dessutom har jag hört att thailändska militärer är inblandade i människosmugglingen från Burma. Jag vågar helt enkelt inte vända mig till myndigheterna, säger Saw Ung.
”Jag vill döda dem”
Idag har han fått arbete som dagavlönad byggnadsarbete. Han har även lämnat in sin ansökan om att bli lagligt registrerad som gästarbetare här i Thailand.
Vad hände med dina fyra kamrater som blev kvar på fartyget?
– De är nog redan ute till havs igen, i vattnen mot Indonesien. Tillbaka i samma situation.
– Jag hoppas jag en dag kan få min hämd på den burmesiska kvinnan som sålde oss. Och på kaptenen som utnyttjade oss. Mötte jag dem här på land skulle jag döda dem, säger Saw Ung.