Korrespondenternas Stina Blomgren och Ahmed Medhat träffar Hussein al-Urni i hans bostadskvarter i Zawya el-Hamra, ett av Kairos fattigare områden.
Här vet alla vem Hussein al-Urni är. Många är rädda för honom – även om dödsstraffet är populärt i Egypten.
– Folk är rädda för att detta yrke är annorlunda än alla andra jobb, kanske avskyvärt. De tror inte att en bödel kan vara en vanlig människa. De har fel. Mitt arbete är att ta bort de ruttna bitarna på samhällskroppen. En mördare kan döda igen. Om han har gjort det en gång kan han göra det två eller tre eller tio gånger, säger Hussein al-Urni.
Avrättningarna höjde lönen
Han kommer från en fattig familj och tjänstgjorde först som vakt i ett av Egyptens största fängelser. Lönen var så låg att han inte klarade att försörja sin familj. Så Hussein al-Urni bestämde sig för att bli bödel eftersom det innebar bättre inkomster.
– Jag skulle få 5 pund (5 kronor) per avrättning, och vid denna tid tjänade jag inte mer än 15 pund i månaden. Jag hade tre barn och kunde inte försörja dem. Om jag utförde tre avrättningar i månaden kunde jag dubbla min lön.
Hemma i soffan visar Hussein al-Urni upp tidningsurklipp om sig själv och dem han har avrättat. I Egypten sker det genom hängning. Under de första tio åren var han lärling, sedan nationell bödel i tjugo år och hann avrätta 1070 personer.
Nu är han pensionerad och berättar utan att tveka inför detaljerna om hur en hängning går till. Den dödsdömde vet aldrig själv när det är dags, men hämtas oftast efter gryningen.
Överraskar den dödsdömde
– Vi måste överraska honom, annars kan han skada sig eller ta livet av sig om han vet. Den dömde ställs inför kommittén. När de börjar läsa domen blir jag motiverad. Jag får höra att den dömde har dödat, bränt, våldtagit eller stulit – förstår du?
Hussein al-Urni fortsätter:
– Jag leder fram honom till falluckan och lägger repet runt hans huvud. Jag fixerar repet och drar den svarta huvan över hans huvud. Sedan väntar jag på kommitténs order. Jag drar i handtaget och han faller ned. Han är död på någon sekund.
I våras dömdes 1.200 anhängare till Muslimska brödraskapets till hängning. De stod åtalade för morden på två poliser. Senare minskades antalet till 220 och domarna överklagades. Men flera av de åtalade kommer ändå troligen att avrättas. Hussein al-Urni vill inte tala politik – men han säger att han en gång avrättat en oskyldig man.
– Han förtjänade inte att bli avrättad. Han sa ”Gode Gud hjälp mig!” och kommittén kunde inte stå kvar och se på när jag hängde honom. De sa bara: ”Gör slut på detta nu, Hussein!”
Silverring mot mardrömmar
Oftast förlitar han sig på att avrättningarna är i linje med det som Gud har bestämt. Hussein al-Urni förnekar bestämt att det skulle ha kostat honom något personligen att hänga så många människor, även om han berättar att han har mardrömmar.
Han visar upp en silverring som han bär på ena handen.
– Den här ringen är mot mardrömmar. Människor som har mitt jobb får mardrömmar. Den tidigare bödeln gav dem till mig. Att avrätta någon första och andra gången var skrämmande – som om du ska gå in i ett rum där du aldrig varit tidigare. Men när du varit i rummet flera gånger är du inte rädd längre.