Konklaven kan vara över på en dag men har tidigare också dragit ut i månader. Platsen för mötet är dock alltid den samma – det Sixtinska kapellet, där miljontals turister har trängts för att beundra Michelangelos konstverk och ofta strunta i uppmaningen att låta bli att fota med blixt.

Men snart får turisterna maka på sig för att göra plats för de drygt 100 kardinaler från hela världen som tillsammans med var sin medarbetare låser in sig con clavis, ”med nyckel” på latin – det som gett namn åt valproceduren.

Näste påve måste få två tredjedelar av kardinalernas röster för att vinna. Får ingen kandidat det stödet så röstar kardinalerna igen tills de antingen fått fram ett namn eller tills de tröttnar. Då träder en ny regel in som infördes av Johannes Paulus II 1996. Regeln säger att kardinalerna vid ett dödläge som varat i flera dagar kan bestämma att det istället för två tredjedelar av rösterna räcker med precis över hälften av rösterna för att välja en ny påve.

Röstsedlarna bränns efter varje valomgång och med tillsatser färgas röken svart så länge man inte är överens. När man lyckats enas om en ny påve färgas röken istället vit.