Det är tydligt att förhandlarna från de sju länder, som har träffats, är optimister. De har tydligen kommit så nära ett avtal som det är möjligt. Men det räcker inte. Det behövs ett drygt halvår till.

Det är kanske en ljusglimt. På drygt ett halvt år lovar Iran att inte utvidga sitt atomprogram. Och den brittiske utrikesministern talar om att viktiga framsteg gjorts under den senaste förhandlingsrundan. Sedan samtalen började i fjol har det dock hörts många glädjebudskap som varit överdrivna.

Och avtalets fiender är många. Det gör att ju längre det dröjer med ett avtal desto större chans har avtalets fiender att stoppa det definitivt.

Fler kärnvapenstater

Avtalet handlar ju om att förhindra Iran från att tillverka kärnvapen. Iran har ett fredligt atomprogram, hävdar landet.

Men sex stater – från väst och öst – försöker förhandla med Iran för att modifiera atomprogrammet så att världen kan vara säker på att Iran inte skaffar sig en atombomb i framtiden. Om Iran får kärnvapen kan fler stater i den instabila regionen också skaffa det.

De sex länderna som förhandlar med Iran är Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA.

Fryser atomprogram

Det finns ett preliminärt avtal som slöts för ett år sedan. Enligt det fryser Iran bland annat sin förädling (anrikning) av uran som skulle kunna användas för atombomber. I stället har de sex staterna hävt en del ekonomiska straffåtgärder (sanktioner) som drabbat Iran.

Detta preliminära avtal förlängs nu till slutet av juni 2015.

President Obamas vision är att ett avtal kan bryta upp det fastlåsta förhållandet till Iran. Han hoppas att Iran ska kunna bli ett slags partner skulle skulle kunna hjälpa till att lösa andra akuta frågor i regionen.

Skeptiska USA-krafter

Men de republikanska krafterna i kongressen, liksom en rad demokrater, är skeptiska. Man fruktar att Iran smiter från sina förpliktelser och ändå skaffar atomvapen.

Det kan bli svårt för Obama att få ett beslut om att häva sanktionerna godkänt, även om de sju länderna skulle komma överens om ett avtal.

Lockbetet i kärnkraftsförhandlingarna är att Iran skulle slippa de sanktioner som nu gör att Iran har svårt att exportera sin olja och har svårt att köpa ny teknisk utrustning till sin industri.

Företag i hela västvärlden väntar med spänning på den dag då sanktionerna hävs. En nystart för handeln på Iran skulle betyda enorma inkomster för västföretag – inklusive svenska.

Detta är troligen en av hindren för en uppgörelse nu. Iran vill ha sanktionerna hävda snabbt medan västländer vill göra detta etappvis för att kunna kontrollera att Iran lever upp till avtalet.

Kämpar om inflytandet

Det finns fler fiender till avtalet. Saudiarabien – som ju är USA-allierad – är fientligt inställt till Iran. Man kämpar med Iran om inflytandet i delar av den muslimska världen.

Saudiarabien vill av maktskäl fortsätta med att hålla Iran i karantän. Och samma gör Israel som vägrar godta att Iran skulle få behålla ens fredliga kärnkraftsanläggningar.

Till detta kommer att hard-liners i Iran är mycket fientliga till en överenskommelse med USA. Man menar att Iran har rätt att gå sin egen väg utan utländsk inblandning.

Det är president Hassan Rohani – som anses ”reforminriktad” – som har gått med på förhandlingarna. Men hans maktställning är oklar. Religiösa hökar motarbetar honom.

Hårdföra krafter

Och det är oklart vad den högste religiöse ledaren, ayatollah Khameini, säger – även om han misstänks vara mot ett avtal som inskränker Irans frihet.

Frågan är hur långt Rohanis förhandlare kan gå utan att de hårdföra krafterna slår bakut. För Iran handlar det också mycket om nationell stolthet över ett tekniskt avancerat projekt.

Så frågan är: Kommer förlängningen av förhandlingarna att innebära att alla dessa negativa krafter får möjlighet att ytterligare motarbeta ett avtal?