De biografiska uppgifterna om honom är mytiska: han sägs vara född i ett beduintält nära Sirte 1942. Som landets ledare har han gärna tagit emot utländska gäster i beduinmiljö, klädd i traditionella och fantasieggande draperingar, omgiven av kvinnliga livvakter.

Panarabism
Kadaffi tog makten den 1 september 1969 i en militärkupp som störtade kung Idris, i ett läge där arabvärlden eggades av panarabism och socialistiska ideal. Hans främsta förebild var Nasser i grannlandet Egypten och han gjorde emellanåt uttalanden som vore omöjliga i en västpolitikers mun: beundran för Mao, Stalin och till och med Hitler.

Pengar och vapen slussades till palestinska motståndsrörelser och filippinska rebellgrupper, men han stödde också världens mest kända gerilla av katoliker, Irländska republikanska armén (IRA).
Med sin "lilla gröna" - utgiven 1977, samma år som han införde "massornas republik" i Libyen och ett folkstyre som hölls i strama tyglar - kallade han sig revolutionsguide och sade sig erbjuda världen en tredje väg mellan kapitalism och socialism.

Lockerbie
På 1980-talet blev konflikten med USA allt skarpare. 1986 bombades Libyen efter ett terrordåd i Berlin. Två år senare beskylldes libyska agenter för Lockerbie-dådet, då en jumbojet sprängdes i luften över Skottland och 270 människor dog.

Efter 20 år fick dock Kadaffi nog av isoleringen och deklarerade att Libyen skulle avstå från massförstörelsevapen (som han inte tidigare hade medgett att Libyen hade planer på).

Libyen belönades med diplomatiska förbindelser och ströks från terroristlistorna.

De goda relationerna raserades emellertid igen av det brutala agerandet mot oppositionen under de protester som inleddes i februari 2011. Ett halvår senare stod rebellerna, understödda av Nato-flyg, vid portarna till hans befästa residens i Tripoli.

TT