Det märkligaste av allt var att han sa att han inte hade någon makt, att han bara var en symbolisk person. Det låter nästan som en kapitulation. Som om han tänkte dra sig tillbaka och bara titta på hur händelserna flöt förbi...

Visst fanns det problem, sa han, men det var inte hans sak att lösa dem. Det fick "folket" göra. Arrogant, överlägset - men ur detta tal får vi inte klarhet i vad han tänker göra. Men det fanns inga direkta hot om våld som i tisdags.

Inte råttor
I tisdags var stora delar av folket "råttor" som man skulle utrota. Nu var allt al-Qaidas och Bin Ladins fel. 15- till 18-åringar fick droger för att protestera. Föräldrarna borde hålla barnen hemma...

Det fanns medgivanden om fel. Kanske borde lönerna revideras.

Det fanns löften, eller hot om vad "folket" kunde förlora: Billiga lån, hus och bilar...

Gett upp?
Men det lät mycket som en man som hade gett upp. Som om andra fick reda ut härvan. Men man skulle också kunna kalla honom en politisk smitare. SOm inte vill ta ansvar för sina fyrtio år vid makten. En sorts maktens arrogans.

Talet - eller (telefon)samtalet - var förvirrat, men inte på det aggressiva sättet som i tisdags. Om han var uppåt i tisdags, var han nedåt på torsdagen. Han lät mild.

Men faktum är att det är svårt att av detta tal dra några direkta slutsatser om vad Kadaffi nu har för planer.

Outgrundlig
Det är bara de närmaste dagarnas utveckling som kan visa det. På fredagen väntas en stor protest hållas i huvudstaden Tripoli.

Men en fråga dyker upp: Ska vi kanske tolka hans maning till föräldrar att hålla barnen hemma som en varning att demonstrationer i morgon kan slås ner med våld?

Vi vet inte. Kadaffi var outgrundlig. Både det libyska folket och världen kan bara vänta och se.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator
bo_inge.andersson@svt.se