Slumområdet Kibera ligger inte mer än tio minuter från Karen, området där vi bor. I Kibera brändes människor levande på gatorna efter valet 2007 medan man stod vände sina revbensspjäll i lugn och ro på grillen i vårt område. Våldet vid förra valet var förödande, men också lokalt.

I Karen bor en stor del av Kenyas vita befolkning. Och många politiker.

Själva hyr vi en gäststuga av en gammal minister. Namnet Karen kommer från den danska författaren Karen Blixen, som bodde i området när det begav sig.

Filmen Mitt Afrika handlar om Blixens liv och spelades in här i faggorna.

”De brände mitt hus”

– De brände ner mitt hus med alla min saker i förra valet, säger Emelie Akinyi när vi sitter i hennes lilla tvåsittssoffa som täcker hela ena väggen i vardagsrummet.

Hon bor i ett klassiskt plåtskjul i Kibera. Sedan förra valet har hon kämpat hårt för att komma tillbaka. Bilden på platt-teven är usel och kylskåpet nästan tomt.

Men hennes barn kan trots allt se på barnprogram och äta hemgjord isglass från frysfacket.

Tar skydd i Italien

Våra grannar här i Karen åkte till Italien häromdagen. De liksom många andra européer flyr nu Kenya över valet i rädsla för våldet. Mina två små barn får stanna hemma här i huset.

Alla dagis och skolor är stängda över valet. Vi har tagit ut kontanter och tänker handla på oss mat så det räcker.

Om allt skulle braka samman kommer en kille jag känner köra familjen över savannen till flygplatsen. Kibera ligger nämligen längs vägen. Men jag är så gott som helt säker på att det inte kommer att behövas.

Hur jag nu kan vara det?

Berusad mobb

För Emelies två barn i plåtskjulet utan dörr i Kibera är risken betydligt större än för mina barn. Även om Emelie tillhör Kiberas etniska majorietetsgrupp Luo är hon rädd för att berusade och påtända mobbar ska plundra dem om våldet exploderar i Kibera igen.

– Vi måste börja rösta på våra ledare för vad de står för, inte vilken stam de tillhör, säger Emelie när hon skymtar den ena presidentkandidaten Raila Odinga i den brusiga bilden i teven.

– Var får du elektriciteten från? undrar jag när jag ser sladdarna hänga i taket.

– Kiber Power Supplier, säger hon och skrattar. Så kallas tjuvkopplingen in på elnätet som mängder av människor nyttjar i Kibera.

Polis och militär beredda

Kibera är en av platserna som riskerar att tända gnistan till en våldsvåg i utsatta områden över hela Kenya.

Men den här gången är mycket annorlunda.

Polis och militär står beredda. Massmedia tonar ner motsättningar istället för att spä på. Politiker från olika läger bevistar gemensamma fredsmöten och håller varandra i händerna.

Ingen vill ha våld nu. Men det lilla fåtal som sitter och slipar knivarna kan förstöra så enormt för Kenya. Det vore förödande om bilder på upplopp och brinnande hus än en gång spreds över världen.

Vid ett större utbrott av våld hotas investeringar och Kenya riskerar att förlora sin roll som det stabila och pålitliga landet i Östafrika.

För att inte tala om vilken katastrof det vore för Kenyas stora kassako turistnäringen. Turismen är enormt känslig för rapporter om våld. Bara under året som gått har Kenya i perioder tappat upp emot 50 procent av turisterna från väst på grund av några mindre bomber i kyrkor och moskéer vid kusten.

Etnisk tillhörighet

Presidentvalet i Kenya är inte ett politiskt val i vanlig mening. Det är inte främst sakfrågor som burit fram de två huvudkandidaterna Uhuru Kenyatta och Raila Odinga, utan deras etniska tillhörighet.

Och det viktigaste valet står nu mellan våld och inte våld. Efter valet väntar rättegång i Internationella Brottmålsdomstolen i Haag för Uhuru Kenyattas del.

Han är misstänkt för att ha organiserat attacker vid förra valet.

Med honom som president väntar alldeles särskilda utmaningar för Kenya. Men det är en annan historia.