Detta är inte världshistoriens första dockning mellan rymdfarkoster – den skedde 1966 och leddes av en senare världshistorisk Neil Armstrong – men det är Kinas första, och ytterligare ett tecken på kinesernas intresse för denna högteknologiska arena.
Den nyanlända rymdfarkosten Shenzhou-9 lyftes i lördags av en raket från Kinas rymdcentrum Jiuquan i Inre Mongoliet. Ombord finns tre astronauter, eller taikonauter som är den kinesisk-engelska termen: de heter Jing Haipeng, Liu Wang och Liu Yang. Den sistnämnda, Liu Yang, är Kinas första kvinnliga taikonaut.
Det är fjärde gången Kina skickar upp människor i rymden.
Det finns redan en rymdstation, den internationella ISS, där européer, amerikaner, ryssar, japaner och kanadensare sedan flera år bl a bedrivit experiment i mikrogravitation. ISS ska fungera fram till 2020.
Kör eget race
Kina kör sitt eget race och började i september 2011 med modulen Tiangong (”himlapalatset”). Den är avgjort mindre än ISS – drygt 10 meter lång jämfört med ISS:s över 70 meter – men kineserna har större planer för framtiden: en ”riktig” rymdstation ska finnas i omloppsbana ungefär samtidigt som ISS enligt planerna ska skrotas.
Tiangong fick sedan sitt första besök av en obemannad rymdfarkost i november i fjol, och flera ska skickas dit de kommande åren.
Dockningsmekanismen liknar det rysk-konstruerade system som användes redan på 1970-talet när amerikaner och ryssar samsades om Apollo-Sojuz-projektet. Första dockningen tidigt måndag morgon skedde helt automatiskt, styrd från marken. Men vid ett tillfälle under de kommande 13 dygnen ska piloten Liu Wang backa ut från Tiangong för att göra om manövern för hand. Det är något som man övat på 1.500 gånger, meddelar ledningen.
Som på 60-talet
Den kinesiska rymdsatsningen står ungefär på samma nivå där amerikaner och ryssar befann sig i mitten på 1960-talet. Men deras satsning kommer samtidigt som de gamla rymdnationerna har ekonomiska problem och skär ner. USA skrotade som bekant sin rymdfärja förra sommaren och förlitar sig på ryska moduler för att få upp astronauter till rymdstationen. Europeiska ESA har aldrig haft kapacitet att själv skicka upp människor. Ryssarna står alltså för transporterna till ISS men har också fått uppleva en rad misslyckande satellitförsök.
En skillnad mellan Kina och USA är också att Kina har ett uttalat program man säger att man tänker följa. I ganska måttlig takt, men en obemannad landning på månen finns planerad till 2016.
I USA däremot syns sedan många år ett mönster där en president kan lägga fram ett rymdprogram, bara för att se detta skrotas när nästa president tillträder. Eller röstas bort av kongressen eftersom det anses för dyrt. Det är något som Kinas ledare inte behöver oroa sig för på samma sätt.