Den Natoledda alliansen har utfört tiotusentals flygningar och rebellerna vinner mark, men Muammar Gaddafis regim sitter där den sitter.

-Vi trodde i mars, när rebellerna hade sådana framgångar, att den skulle implodera, men det fanns en sammanhållning och styrka som var större än vad vi utomstående kunde bedöma, säger Stefan Ring, militärstrategisk expert på Försvarshögskolan.

Gripenplanens bidrag är populärt hos Nato och står för närmare 40 procent av operationens taktiska spaning.

-Så länge det finns behov av att bomba, finns det behov av svenskt deltagande som jag ser det, säger Ring.

Politisk lösning
Ur militär synvinkel tycker han att det hade varit lämpligt om även svenska flygplan tilläts bomba. Svenska specialförband skulle också kunna göra nytta på marken. Men han ser båda fallen som politiskt omöjliga. Exempelvis Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlin säger också bestämt nej till ett stridande mandat.

-Snarare behöver fokus öka i hela systemet på att hitta en politisk lösning. Tiden går ju. Gaddafi har ingen framtid i Libyen, men man måste också vara klar över att det finns de som stödjer honom som måste inkluderas, säger Ahlin.

Styrka uteblir
Libyenmandatet löper till den 27 september. Senast det skulle förhandlas, i våras, var turerna många då S först sade nej men till sist ja till fortsatt flyg mot att man fick med en bordningsstyrka som Nato sades efterfråga. Nyttan med en sådan kunde snabbt ifrågasättas och på torsdagen stod det klart att Nato slutgiltigt säger tack, men nej tack. Ahlin hävdar att det inte är ett svenskt misslyckande.

-Det är snarare ett misslyckande för Nato att de frågar efter något som de sedan inte klarar av att placera, säger han.

Utrikesminister Carl Bildt (M) väntas inom kort bjuda in S och MP till nya samtal. Stefan Ring tror att finanskrisen och ett nöjt Nato fungerar lugnande på diskussionen denna gång. Även Bildt förutsåg tidigare i sommar en rakare väg till beslut.

-En krokigare väg är svår att föreställa sig, sade han då.