De har just avslutat fredagsbönen och många är samlade vid torget. Samtidigt hänger läget i Tripoli över folket som ett mörkt moln.

-Vi är glada men vi väntar på nyheter på Tripoli. En av mina vänner ringde mig tidigare och sade att de gömmer sig i sina hem och att ingen kan ta sig ut.

Mahmouds vän sade att soldater och afrikanska militärer är överallt i Tripoli och att rädslan är stor.

-Han sade att om man ger sig ut på gatorna dödar de en. Sedan samlar de ihop liken och för bort dem, men ingen vet varför.

Mahmoud säger att rädslan har lämnat folket i Benghazi. Han har tidigare använt ett pseudonym utav rädsla för regimens vedergällning, men ber nu själv att få uppge sitt riktiga namn.

-Jag vill säga vad jag heter, jag är inte rädd. Jag heter Mahmoud. M-a-h-m-o-u-d.

Han säger att apotek, bagerier och andra affärer i staden har börjat öppna, och de regimkritiska har börjat sända lokalradio i staden.

-Det är vår lokalradio och de har bett folk öppna sina affärer. Det finns ingen rädsla för den gamla regimen kvar.

TT