Kamp för barnen i lerindränkt Manila
Minst personer 60 döda De kraftiga monsunregnen har satt 80 procent av Filippinernas huvudstad Manila under vatten och påverkar nära 2.5 miljoner människor.
Publicerad – Uppdaterad
Bättre väder ger invånarna i översvämningsdrabbade Manila hopp om att katastrofen snart är över. Men en stor del av befolkningen, särskilt barnen, är ännu i akut behov av hjälp.
–För första gången på flera dagar såg vi solen igen, och alla drog en lättnadens suck, säger Anna Lindenfors, Rädda Barnens landschef i Filippinerna, när TT når henne per telefon i Manila.
Mer än en normal månadsnederbörd av regn föll på ett dygn i början av veckan. Det häftiga monsunregnet gjorde att runt 80 procent av Manila sattes under vatten och enligt regeringen ska översvämningarna krävt minst 60 dödsoffer. Stora arealer jordbruksmark i kringliggande provinser har översvämmats, och närmare 2,5 miljoner människor har drabbats av katastrofen.
Det råder stor brist på filtar, husgeråd, tandborstar och andra hygienartiklar.
Indränkt i lera
–Allt är indränkt i lera. Vi jobbar som små illrar nu för att få fram de resurser som behövs, säger Anna Lindenfors.
Över en natt har antalet människor som sökt sig till evakueringscenter i megastaden Manila fördubblats - mer än en halv miljon får stöd i en eller annan form. Detta enligt de senaste uppgifterna från regeringen, som Rädda barnen fick ta del av under fredagen.
–Av dem är 350 000 barn. Barnen har mat för dagen men det de framför allt behöver är tillgång till färskt dricksvatten, tillgång till toaletter, och torra kläder.
Skolgången i fara
Eftersom skolorna i stor utsträckning får tjäna som evakueringslokaler hotas barnens utbildning. Även om vattenmassorna börjat dra sig undan, är stora områden fortfarande översvämmade. Så länge vattnet står kvar och folk inte kan flytta tillbaka, kan inte barnen börja i skolan igen.
Samtidigt har såren inte läkts efter den tyfon som drabbade Filippinerna 2009, då över 400 människor omkom.
–Folk här minns fortfarande den förra översvämningen, och man kan riktigt se hur det knyter sig i magen på dem när man pratar om det. Förra gången tog det ett år innan allt var i ordning igen, säger Anna Lindenfors.