När man lovar att undantagstillståndet upphävs, sker det med samma förbehåll: När tiden är mogen. Man lovar ändring av lagar som skapat diktaturen.

Fuskval
Men de ska först godkännas av ett parlament som som tillkom genom fuskval i höstas. Just nu ser det alltså ut som om dessa tre krafter marscherar i samma riktning. Och det är mot oppositionen.

Det är nu militärens konkreta agerande som blir måttstock för hur nära de står Mubarak och Suleiman. Möjligen kan vi räkna bort Mubarak, men Suleiman står så nära Mubarak att han kan sägas fortsätta i den gamla regimens spår.

Hot
Hänvisningarna till "främmande inflytande" är ett hot både mot utländska journalister och mot t ex USA, där president Obama redan visat sin otålighet med Mubarak och Suleiman.

Omvärlden kommer nog att stå maktlösa inför detta egyptiska drama.

Nu är det paradoxala att militären har gott anseende i folkets djupa lager. Frågan är därför hur vi mera i detalj ska tolka deras kommuniké. Det vore farligt att förlora folkets stöd.

Galjonsfigur?
Det är därför möjligt att armén tolererar Mubarak men låter honom stanna bara som en galjonsfigur.

Suleiman blir som vicepresident den som ska försöka samla den gamla regimen och oppositionen kring ett gemensamt övergångsprogram.

Hur det ska gå till får framtiden utvisa. Men det är troligt att detta är ett sätt att splittra oppositionen och få fram ett regeringssystem som inte är alltför omvälvande.

Motgång?
Blir det så är det en motgång för oppositionen: Mubarak har inte störtats. och man får ett val med lagar som bestämts av den gamla regimen. Med stora fortsatta chanser att dribbla bort oppositionens kandidater.

Men fortfarande. Vi vet så lite. Frågan är, om det också inom militären bildas en grupp, som sympatiserar med oppositionen.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator
bo_inge.andersson@svt.se