För ett år sedan sade president Obama att USA inte kan vara världens polis. Men idag måste han ingripa på nytt. Han kallade terrorgruppen Islamiska staten, IS, en unik organisation med all sin brutalitet.

Men han höll sig till en huvudlinje. Detta sker inte som enbart ett USA-projekt, Det sker i en ”bred koalition”. Det är tydligt att denna koalition inte är klar än. Hans utrikesminister reser runt och försöker övertala regeringar att hjälpa till.

”Obamadoktrinen” i ett koncentrat

Detta är alltså ”Obamadoktrinen” i ett koncentrat: USA leder men ska inte delta ensam. Det är ett sätt att dela ansvaret – och kostnaderna.

Han upprepade speciellt att det inte skulle komma några ”kängor på marken”, alltså inga marktrupper. Här föreställer sig alltså Obama att de drabbade själva ska hjälpa till.

Det betyder bland annat den irakiska armén, som USA i liten skala nu utbildar. Problemet är att Irak saknar en försvarsminister. En regering är bildad med företrädare för de olika etniska och religiösa grupperna, men man slåss fortfarande om topposter.

Problem för Obama

Detta kan bli ett problem för Obama. Är den irakiska armén mogen för en strid mot IS, vars militära strategi troligen görs upp av den avrättade diktatorn Saddam Husseins erfarna generaler?

Problemet är också att det krävs en försoning mellan shiiter och sunniter i Irak. Sunniter har utgjort basen i IS och de har vänt sig dit därför att de känner sig misshandlade av den förra shiitiskt dominerade regeringen.

Den nya regering som bildats ska försöka rätta till missförhållandena och vinna sunniterna tillbaka. Denna försoning är en av hörnpelarna i Obamas strategi.

Vidgas till Syrien

Vidare ska de kurdiska styrkorna i Irak bidra. Men frågan är vilka fler länder som kan ställa markstyrkor till förfogande.

Nu utvidgas alltså också kriget till Syrien, det som Obama lyckades undvika för ett år sedan. Men nu ska man inte bekämpa diktatorn al-Assad utan IS, som ju också är en motståndare till al-Assad. Paradoxalt nog blir alltså kampen i Syrien också ett slags stöd åt al-Assad, som USA vill ha bort.

Obama är mån om att få med sunnitiska arabstater i sin koalition som ska stå bakom kriget mot IS. Det är för att det inte ska heta att detta är ett krig där väst bombar muslimer, men medieuppgifter antyder att länder som Turkiet och Saudiarabien tvekar. Utrikesminister John Kerry fortsätter sina resor för att finna koalitionsmedlemmar.

I hans tal knöt han också an till en större muslimsk opinion när han konstaterade att IS inte är islamiskt.

Träna och beväpna i Syrien

Man ska nu också träna och beväpna de syriska styrkor som inte är IS och som slåss i Syrien. Det är första gången man gör detta, misstänksamheten att till exempel vapen skulle falla i händerna på grupper à la IS har tidigare hindrat detta.

Det finns alltså många osäkra faktorer i Obamas upplägg. Flyganfallen ska USA stå för – kanske tillkommer Frankrike och Storbritannien. Men de innehåller också risker. Det är ett trubbigt vapen.

Frågan är hur många civila som kommer att drabbas – bland annat brukar terrorgrupper ju bädda in sig i civila områden för att ha de civila som sköldar.

IS och Ryssland

Obama betonade att detta kan bli en global konflikt som hotar USA:s intressen. Det är därför han på nytt måste låta USA agera världspolis, även om han nu gör det med hoppet att andra arméer ska komma till hjälp på marken.

Slutet av talet var en lovsång till USA:s storhet, med dess vilja att stå upp mot globala hot. Intressant är att han idag bara nämnde två hot: IS och rysk aggression i Ukraina.

Vi kan alltså nu räkna med nya flygattacker både i Irak och i Syrien. Det tycks finnas ett stöd för detta i USA – särskilt efter halshuggningen av de två amerikanska journalisterna.

Långvarig kampanj

Men tydligt vill Obama förankra dessa beslut genom någon form av beslut i kongressen. Det ska inte bli ”Obamas krig”.

Nu blir frågan vilka som blir USA:s koalitionspartner i detta. Och frågan blir när de landarméer som Obama förlitar sig på kan bli stridsdugliga.

Obama sade det inte rent ut – men det ser ut att bli en långvarig kampanj. Det är ett helt nytt krigsprojekt USA nu startar, när man börjar angripa mål i Syrien, vilket man hittills har velat undvika.