I sitt tal på torsdagsmorgonen svensk tid meddelade Obama att han skulle utvidga kriget för att ”förstöra” IS både i Irak och i Syrien. IS har ju ockuperat delar av båda länderna för att där bilda en religiös stat, ett kalifat.

USA har redan utfört bombningar mot IS-mål i norra Irak. Detta verkar vara oproblematiskt enligt internationell rätt, därför att det sker på begäran av den irakiska regeringen.

Det är alltså ett hotat land som begär hjälp av en främmande makt att ingripa på sitt territorium.

Internationell rätt

Vad som nu ska ske är ju inte att USA ska angripa den syriska regimen när man attackerar syriskt territorium. Det är en paradox eftersom USA verkligen vill störta den syriske diktatorn Bashar al-Assad, som ju har förlorat delar av sitt territorium till IS.

Plötsligt vill alltså USA gå in och attackera al-Assads fiender. Egentligen borde Syrien inte ha något emot detta – man får ju hjälp mot en framgångsrik motståndare.

Men för Syrien handlar det om mer. Man har sagt något som ungefär kan tolkas som att man kan gå med på sådana attacker om USA samordnar angreppen med den syriska regeringen.

Det är ett sätt för den internationellt utstötta regimen att få ett erkännande för att man nu bekämpar en terrororganisation, som också USA vill slå sönder. Man vill bli en partner i kampen mot IS.

Ryssland har markerat

Redan har en av Syriens bästa vänner, Ryssland, markerat att flygangrepp mot IS-ställningar i Syrien först måste godkännas av FN:s säkerhetsråd. Där har Ryssland vetorätt – alltså rätt att genom en nejröst blockera förslaget.

Det står därmed klart att det, om det blir några attacker mot syriskt territorium, blir en strid på hög utrikespolitisk nivå om USA:s och dess allierades angrepp är lagligt.

USA har hittills inte lämnat någon argumentation i detta fall. Som bekant angrep USA 2003 Irak utan klartecken från säkerhetsrådet. Något som dåvarande senatorn Barack Obama var emot.

Nato – med USA i spetsen – bröt också mot internationell lag 1999 då man började bomba Serbien, då man ansåg att man bara så kunde rädda hundratusentals flyende kosovoalbaner undan serbisk förföljelse.

IS är ett framtida hot

Det finns två sätt att enligt internationell rätt motivera krigshandlingar. Dels i rent självförsvarssyfte – alltså om det egna landet har angripits. Dels om FN:s säkerhetsråd ger klartecken.

USA har hittills motiverat sina ingrepp i Irak med att IS kan utgöra ett framtida hot mot USA och att IS verksamhet är ett hot som går långt utanför den region där man nu är verksam.

Men problemet för honom kan bli att FN:s säkerhetsråd inte har fattat ett sådant beslut att det motiverar ett militärt ingripande. Frågan är om USA tänker göra en framstöt i denna fråga i säkerhetsrådet.

Det finns resolutioner från tiden efter terrorattackerna den 11 september 2001 som ger alla stater rätt att ”med alla medel” värja sig mot terrorism som hotar internationell fred och säkerhet. Kanske anser USA att detta gäller än.

Då sitter också Ryssland med vid bordet och bestämmer. Ryssland är visserligen mot IS, men man ser också med misstänksamhet på att västsidan försöker påverka förhållandena i Syrien, som är Rysslands enda allierade i Mellanöstern.

Del av propagandakrig

Att Ryssland nu vill driva linjen om ett FN-beslut är också en del av propagandakriget om Ukraina. Ryssland anklagas ju av väst för att ha brutit mo internationell rätt när man annekterade Krim.

Nu får Ryssland en möjlighet att visa på att USA själv planerar något som kan anses vara ett brott mot internationell rätt. Syrien har sagt ifrån att man betraktar bombangrepp utan syriskt tillstånd som en aggression.

Strid i USA

Det råder redan en inrikespolitisk strid i USA om presidenten ska ha rätt att ingripa på syriskt territorium utan att ha fått kongressens godkännande.

Detta har tidigare varit en stridsfråga mellan president och kongress. Då gäller det ofta inte själva sakfrågan utan är en kamp om makten.

President Obama hänvisar till ett beslut av kongressen från 2001, efter terrorattackerna den 11 september. Då fick presidenten grönt ljus för att slåss mot terrorismen.

Frågan är om kongressen riktigt insåg vad man beviljade. Obama anser nu att detta beslut fortfarande gäller. IS är en avknoppning av al-Qaida i Irak och – förenklat uttryckt – är det en av de orsaker som skulle ge honom rätten att nu slå till utan ett kongress-ja.

I grunden torde kongressen inte ha något emot attacken – men den vill vara med om att fatta beslutet.