Ett gemensamt uttalande om att våldet ska upphöra och att syrierna själva har rätt att bestämma sin regering är vad mötet mellan Barack Obama och Vladimir Putin kunde prestera. Det är i praktiken ingenting.

Inte ett dugg hjärtligt

De två står lika långt från varandra som tidigare. Och det handlar inte bara om Syrien. Förhållandet Ryssland-USA är frostigare än på länge.

Obama försökte ”omstarta” förhållandet till Ryssland när Dmitrij Medvedev var president. Nu är Putin president och hans och Obamas framträdande inför medierna visade att förhållandet dem emellan inte är ett dugg hjärtligt.

Pluspoäng för Putin?

I den akuta sakfrågan tycks det inte finnas några närmanden av uttalandena att döma.

De är båda överens om att det behövs en ”politisk lösning”, alltså inte någon form av militärt ingripande. Det är kanske en pluspoäng för Putin, som fruktar att väst och en del västorienterade arabstater skulle kunna ingripa militärt mot den syriska Assad-regimen.

Enda flottbasen

Men bakom det uttalandet kan dölja sig vad som helst. Det som kanske föresvävar USA är att man på något sätt ska byta ut toppskiktet – eller kanske bara president Assad och hans familj – och därefter hoppas att Syrien reformeras

Frågan är dock om Ryssland skulle våga bryta med Assad personligen och hålla kvar vid det styrande Baath-partiet  Ryssland har sin enda flottbas vid Medelhavet just i Syrien som är en god kund för Ryssland – när det gäller vapen.

Västligt svek

Bakom oenigheten om Syrien finns Rysslands minne av vad man anser vara ett västligt svek. Det handlar om Libyen.

Slag mot självkänslan

Ryssland menar att man i FN:s säkerhetsråd bara stödde ett humanitärt projekt för att hindra civila att dödas av Kadaffis folk. Men det utvecklade sig till ett regelrätt krig. Väst vann i prestige när man lyckades uppnå ett regimskifte i Libyen.

Det var ett hårt slag mot Rysslands självkänsla. Man ansåg sig helt enkelt överkörd och kunde bara titta på. Den känslan sitter fortfarande i. Syrien är Rysslands ende förbundne i Mellanöstern, Ryssland vill inte förlora denna sista utpost i ett område där väst tycks ha initiativet.

Något slags kompromiss

Men samtidigt behöver USA och väst Ryssland. Det blev till exempel även klart när Hillary Clinton gästade Stockholm häromveckan. Hennnes uttalanden var ett stort rop  på hjälp.

Ryssland har kontakter med den syriska regimen som kanske skulle kunna leda till något slags kompromiss. Ryssland oroas troligen också av utvecklingen i Syrien, men fruktar att ett regimskifte skulle gynna väst – eller åtminstone inte skulle gynna Ryssland.

Stort hinder

Så därför fortsätter mördandet i Syrien. Världen tittar på. Det finns många krafter som försöker övertyga Ryssland om att något måste göras – både västvärlden och FN-ledningen. För varje massaker varnar de med allt större eftertryck för ett inbördeskrig.

Det är en signal till Ryssland att ingripa för att hjälpa till och rädda liv. Men det finns ännu ett stort principiellt hinder för Putin:

Intern uppgörelse

Om Ryssland skulle ställa sig på samma sida som USA – och införa hårdare ekonomiska och politiska bestraffningar för Assad-regimen – då skulle det betyda ett viktigt policy-skifte för Ryssland.

En bidragande orsak till att Ryssland och Kina är emot hårdare straff för Syrien är att de ser det som att blanda sig i en intern uppgörelse, inom en suverän stats gränser. Om de skulle gå med på detta i fallet Syrien skulle det betyda att de godkänner en princip som gör att omvärlden också skulle kunna ingripa mot Rysslands agerande i Tjetjenien och Kinas i Tibet.