Företag går omkull, familjer kämpar för sin livsstil och forskare varnar för naturkatastrof.

Det har gått två månader sedan BP:s Deepwater Horizon-rigg exploderade i Mexikanska golfen.

Läckaget slår både ekonomiskt och kulturellt mot allt och alla längs längs USA:s sydkust, från turistorterna i nordvästra Florida till Louisianas våtmarker.

De kustbor som hade hoppats på återhämtning i sommar, efter orkanen Katrina, bolånekrisen och recessionen, har fått tänka om.

Oljeindustrin befinner sig i chocktillstånd till följd av ett omstritt moratorium mot djuphavsborrning. Turisterna har skrämts bort av skräckbilder på oljeindränkta pelikaner, döda sköldpaddor och stränder med kletiga oljerester. Och fiskeindustrin brottas med fiskeförbud på många håll.

Inte hört från BP
-Som det är just nu har vi inga kunder. Det är inga som fiskar längre, säger Deborah Wright, 42, från Gulf Breeze, Florida.

Hennes familj driver en affär för fiskeredskap, som tvingats säga upp fem av åtta anställda sedan i april. De ansökte om hjälp från BP för två månader sedan, men har inte fått något svar.

Hennes bror ska snart ta över, berättar hon, medan hon följer ett dussin pelikaner som drar fram och tillbaka över en flodmynning i jakt på fisk. Men blir det något kvar för brodern att ta över, frågar hon sig.

Förbannad på "girighet"
Två timmar västerut, vid Mississippis kust, ligger den anrika fiskeorten Ocean Springs.

Lokalt, närmast kusten, går det ännu att fiska. Och när TT:s utsände kommer dit står nioårige Merlyn Roberts där och arrangerar sin första årliga fisketävling för barn.

Pappan, Joseph Roberts, hjälper till. Men han har svårt att koppla bort det faktum att det kanske inte blir så många fler fisketävlingar i sonens namn framöver.

Han blir upprörd när han tänker på att det efter två månader tar kanske sex veckor till att få klart de två extra borrhål som ska lätta på trycket i den läckande oljereserven.

-Jag blir förbannad när jag ser deras girighet. De skulle ha haft sådana ventilhål för varje brunn de borrar från början, säger han.

På hamnkrogen Harbor Landings, på tredje våningen i det ombyggda båthus där tävlingen äger rum, jobbar Daniel Ahmer.

Krogen har börjat importera traktens egna specialiteter från Kina och Kalifornien, berättar han och pekar ut på en nästan tom uteservering.

Försäljningen når inte ens upp till en tredjedel av vad den brukar ligga på i juni.

Dödar företag
-Vi har inte behövt säga upp några ännu. Men vi har tvingats skära ned på arbetstiderna.

Flera av Ahmers vänner jobbar för BP:s program för att samla upp olja ute i golfen.

De åker ut åtta timmar per dag, för vilket BP betalar 1.200 dollar för en vanlig båt och 200 dollar per besättningsman. Detta upplägg passar dock inte alla.

-Det är betydligt mer än vad jag tjänar just nu. Men så snart båten är med i programmet får jag inte använda den för att fånga nytt bete, säger Kenny Deniro, 60.

Han har i årtionden sålt ål, småfisk och räkor som bete till både kommersiella fiskare och sportfiskare nere i hamnen.

Hittills i år har försäljningen rasat med omkring 80 procent jämfört med i fjol, berättar han. Och då omkring hälften av de årliga intäkterna, på flera miljoner, brukar komma under maj och juni ser han mycket mörkt på sin egen framtid.

-Detta dödar mitt företag. Om de kunde få stopp på det här i morgon kan vi ha en chans. Men det kommer inte att hända.

Yngel i oljan
En central gestalt i Merlyn Roberts fisketävling är biologen Jim Franks från The University of Southern Mississippi, som inspekterar tävlingsbidragen.

Han varnar för att yngel och småfisk, som driver med strömmarna ute i golfen, nu dödas och skadas av oljan.

-Detta är mitt i en avgörande fortplantningssäsong för många fiskearter. Tajmingen är den sämsta tänkbara.

Någon färdig studie av effekterna på naturen finns ännu inte, enligt Franks, som dock ser stora risker för hela näringskedjan i regionen, från plankton till fiskar, djur och växter, om oljan kommer in till kusten.

-Detta har ju bara börjat. Det väller ännu ut olja från källan och så länge det inte har stoppats går det inte att göra en rimlig uppskattning av förödelsen.

Franks återgår till tävlingens mätbord, där Cross Kuhn, 9, har levererat en nästan meterlång Black Drum på 12,7 kilo.
Den blir ett av de vinnande tävlingsbidragen.

TT