Till skillnad från de flesta länder har Storbritannien ingen tydligt
avgränsad skriven konstitution (grundlagar). Brittisk politik styrs fortfarande i mycket av praxis och sedvana, även om man de senaste decennierna, inte minst sedan EU-inträdet, lagt fast mer och mer i fasta lagregler.

Inom fem år
Det avspeglar sig också i valsystemet. Till skillnad från exempelvis Sverige har man inte några fasta valperioder - vi håller ju riksdagsval vart fjärde år, den tredje söndagen i september, men i Storbritannien avgör premiärministern när han vill utlysa val.

Valet måste ske inom fem år från föregående val, och men annars är premiärministern fri att välja när han vill hålla valet. Brittiska val är alltså alltid nyval.
Formellt fattas beslutet av drottningen på förslag av premiärministern.

Det blir alltsomoftast ett rävspel kring opinionssiffrorna och deras förväntade utveckling. En viktig framgång i någon stor politisk fråga kan utnyttjas för att utlysa val i ett läge när regeringen har medvind.

Kan svänga snabbt
Å andra sidan kan opinioner svänga snabbt, och när valkampanjen är avslutad kan premiärministern ångra att han inte dröjde ett år till eller två.
Det brittiska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar gör det också svårare att förutse valresultatet. Ganska små svängningar i opinionen kan ge betydligt större förändringar i valresultatet.

Det är relativt ovanligt att hela femårsperioden utnyttjas - båda de senaste valen har hållits efter omkrig fyra år (2001 och 2005). Den här gången är det dock annorlunda.

Nedåtgående
Den senast tänkbara datum som nästa val i Storbritannien kunde äga rum på var den 3 juni i år. Premiärminister Gordon Brown har haft uppenbara svårigheter att hitta rätt datum, mot bakgrund av en nedåtgående trend för hans Labourparti som styrt landet sedan 1997.

Svårigheterna har inte minskats av de som avslöjats den senaste tiden.

Torbjörn Jacobsson