Barack Obarma svär presidenteden två gånger om. Först gjorde han det vid en privat ceremoni vid sextiden svensk tid på söndagskvällen, sedan i den stora offentliga vid femtiden på måndagen då mellan 600 000 och 800 000 människor väntas komma.

Om den 20 januari infaller på en söndag svärs en ed i en enskild ceremoni denna dag och sedan svärs eden på nytt offentligt den följande måndagen. Så blir det i år.

I talet i samband med installationen ska han inge hopp och förtroende. USA:s finansiella kris är ännu inte över, budgetunderskottet är enormt, arbetslösheten på väg ner men fortfarande hög. Men Obama måste visa upp sin väg ut ur krisen. Det är ett av hans viktigaste tal.

Det finns ett klassiskt installationstal som lyckades med sitt syfte. Det hölls den 4 mars 1933 av den tillträdande demokratiske presidenten Franklin D. Roosevelt.

”Inget att frukta”

Det var mitt under USA:s värsta ekonomiska kris. Talet anses ha vänt krisstämningar och missmod till hopp om framtiden.

– Det finns inget att frukta utom själva fruktan, var Roosevelts budskap.

Det är troligen den mest citerade satsen ur något av de tal som har hållits på installationsdagen. (Kanske i konkurrens med John F Kennedys: Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.)

Ceremonin flyttades

Detta var också sista gången installationen ägde rum den 4 mars. Från 1937 flyttades den till den 20 januari.

Orsaken var att det annars blev för lång tid mellan presidentvalet i november och den nye presidentens tillträde. Särskilt i kristider var det viktigt.

Sen 1797 har det varit chefsdomaren i Högsta Domstolen som förestavat eden. Historien om installationen med alla dess ceremonier kan fylla en hel bok.

Makabert tal

Makabrast blev kanske det tal som hölls 1841 av William H. Harrison. Det var också det längsta tal som hållits: nära 9000 ord långt.

Det varade i två timmar. Det var en dag med kall vind och Harrison hade inte tagit på sig hatt, handskar eller överrock.

En månad senare dog han i lunginflammation bland annat i sviterna av sitt långa tal ute i kylan. Ett snöpligt slut för en långpratare.

Kortaste talet

I gengäld höll USA:s förste och kanske störste president George Washington år 1793 det kortaste talet – 135 ord. Det hölls i New York, för då fanns inte huvudstaden Washington.

Ceremonierna har varit olika, liksom platserna för ceremonin. Fram till 1829 hölls de i regel i senatens sammanträdessal, därefter blev de offentliga ute i det fria, utanför kongressbyggnaden på Capitol Hill.

Nästan ingen hörde

Från början var det få i människomassorna som hörde vad presidenten sa. 1921 installerades högtalare, från 1925 sändes ceremonin i radio. Harry S. Trumans tillträde 1949 var det första som sändes i TV.

Vid installationen 2009 uppges Obama ha slagit publikrekordet när 1,8 miljoner människor kom.

Förra rekordet höll Lyndon B. Johnson 1965 med 1,5 miljoner. Han svor sin första ed under dramatiska omständigheter ombord på flygplanet med beteckningen SAM 26000 – alltså Air Force One – den 22 november 1963 efter mordet på Kennedy.

”Så gud mig hjälpe”

Eden som presidenten svär är till konstitutionen. Fast det inte är föreskrivet, sker det med handen på en bibel.

Obama använder två biblar: den republikanske presidenten Abraham Lincolns bibel. Lincoln var president 1861-1865. Han befriade de afroamerikanska slavarna. Dessutom använder han medborgarrättsförkämpen Martin Luther Kings bibel. Båda innehavarna mördades som bekant.

Edsformuläret är fastslaget i konstitutionen men ända sen Washingtons ed 1789 tillägger presidenten oftast ”så gud mig hjälpe”.

Franklin D. Roosevelt glömde det 1933. Han var tydligen så ivrig att hålla sitt världsberömda tal som skulle inge hopp.

Vicepresidenten först

År 1937 lät Roosevelt dessutom lägga in ett par böner i ceremonin, en tradition som sedan upprätthållits. Kennedy lät 1961 en poet framträda för första gången, vilket då närmast blev ett fiasko.

I edsceremonin är vicepresidenten först ut. Orsaken är att det ska finnas någon som kan ta över efter den insvurne presidenten.

Efter eden blåses och trummas en fanfar. ”Hail to the Chief” spelas. Sen ger 21 kanoner salut, innan presidenten håller sitt tal. Det väntas idag hållas kl 18.00 svensk tid och varar 20 minuter.

Unikt möte

Sedan 1953, under Dwight D. Eisenhower, möts därefter kongressen (senat och representanthus) till lunch med den nye presidenten och vicepresidenten. Det är ett av de få tillfällen då de alla vistas under samma tak.

Presidenten har sedan 1805 därefter åkt i parad till Vita Huset. Sedan 1977 (Jimmy Carter) brukar presidenten gå till fots en bit av kortegevägen. Jimmy Carter gjorde det 1977, men av säkerhetsskäl har senare presidenter oftast bara gått någon del av sträckan till fots.