Det kan på det sättet sägas vara ett blod, svett och tårar-tal. Det var ett kort tal – men budskapet måste uppfattas som oroande för USA:s befolkning och för världens.

För det öppnade ett dystert perspektiv av att vi har en lång tid framför oss med bombmattor över irakiska och syriska IS-mål. Och utan några snabba framgångar.

Det var troligen inte så här fredspristagaren Obama ville bli ihågkommen.

Mycket lite har åstadkommits

Det är troligen inte det den amerikanska publiken vill höra. Den amerikanska allmänheten är krigstrött, men nu har det börjat igen.  

På tisdagen innehöll New York Times en artikel som talade om hur det har gått i Irak, där USA har bombat sedan sex veckor.

Mycket litet verkar ha åstadkommits och grundpelaren i president Obamas taktik – att få lokala sunnitiska ledare att samverka med regeringen mot terrororganisationen Islamiska staten, IS – har hittills inte lyckats. Bara begränsade områden har återerövrats under denna tid, enligt tidningen.

Obama saknar markstyrkor

Det perspektivet ska man ha när bomberna nu har börjat falla över IS-mål i Syrien. Striden är inte över på några dar, knappast på några månader.

Och problemet för presidenten är att han kan bomba från luften, men än så länge har han inga markstyrkor att sätta i land i Syrien. Han vill sätta in västorienterade syriska oppositionsstyrkor men de ska först tränas och det kan ta upp till ett år.

Frågan – som han naturligtvis inte tog upp – blir vad som ska hända under det år det tar att utbilda markstyrkorna i Syrien.

Arabisk koalition en triumf

Syrien är annorlunda. I Irak har regeringen bett USA och allierade om militär hjälp och har fått den. Men Syrien har inte begärt sådan hjälp. USA har i en skrivelse till FN nu motiverat angreppet med att Syrien inte kunde – eller ville – bidra till att undanröja hotet som utgår från IS ockupation av syriskt territorium.

Nu är fem arabiska stater med i Obamas koalition mot IS. I Syrien har fyra av dem tillsammans med USA bombat Syrien utan att regeringen bett om det. Den femte – Qatar – har bidragit med annat understöd.

Obama tog inte upp de lagliga aspekterna som rör Syrien, vilket däremot Ryssland gör som kritiserat USA för att inte ha tagit frågan till FN:s säkerhetsråd.

För Obama var triumfen i det korta talet i stället att han hade lyckats ena fem arabiska stater – Bahrain, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Saudiarabien och Qatar – i en koalition.

Tveksamma i koalitionen

Genom det slipper USA att kritiseras för att bedriva ett kristet korståg mot muslimer. Det är än en gång en följd av ”Obamadoktrinen”, att USA inte ensam skall vara världens polis.

Han påpekade att över 40 nationer nu ingår i det koalition han hittills fått till stånd. Vilka de är vet vi inte exakt och inte heller talade Obama om vad dessa länder ska bidra med.

Han nämnde inte heller den tveksamhet som många av länderna hyser. En viktig partner som han inte fått ombord är Turkiet. Men att han fått ihop fem arabiska stater måste ses som en framgång.

Vad han inte heller nämnde var de risker för civilbefolkniingen som ett till synes utdraget krig kan innebära. Om striderna pågår länge kommer terroristerna att blanda sig med civilbefolkningen och tragedierna kan bli många.

Tid för diplomati

Om många civila offer krävs kan det också innebära en svår belastning för Obamas mödosamt hopkomna koalition.

Nu fortsätter arbetet, sade han. Efter talet åkte han i sin helikopter till New York och FN. Vid FN:s generalförsamling och vid klimatatmötet är det dag för diplomati på hög nivå bredvid de tal som Obama ska hålla.

Det gäller alltså att ytterligare befästa koalitionen och få med fler stater. Men han kommer också att konfronteras med Rysslands kritik att USA ensidigt tagit initiativet till aktionerna i Syrien.

Ett förslag från USA om att förbjuda ”terroristresor” ska upp i Säkerhetsrådet. Om det går igenom kriminaliseras sådana resor. Det är i så fall ett beslut som blir bindande för varje medlemsstat i FN.

Putin stannar hemma

Om det går igenom blir det Obama själv som klubbar det beslutet eftersom han kommer att sitta som ordförande.

Däremot sitter han inte öga mot öga med Rysslands president Vladimir Putin som stannat hem och i stället skickat sin utrikesminister Sergej Lavrov.